fan vad söt du är

Bakade havrekakor igår som innehöll sjukt mycket choklad. Det där med att ha decilitermått i beskrivningen när det kommer till choklad var verkligen väldigt missvisande. Turligt nog råkade det finnas trehundra gram choklad liggandes här hemma redo för att användas. I receptet stod det även att man kan smula ner kakorna i yoghurt till ens frukost till exempel. Länge leve multianvändning.

Jag finner att det är lättare att fotografera ute än inne, ljuset är så mycket mer hjälpsamt när jag är utomhus. Vilket innebär att jag nästan alltid när jag tar kort tar med min kamera ut. Något jag igår bestämde mig för att det är en töntig inställning så; här ska det fotograferas inomhus också!

Vi i klassen fick först en uppgift att rita av alla i klassen på en minut utan att kolla på pappret. Det kändes lite som speed dating där vi gick omkring med penna och papper medan vår lärare tog tiden och sa "byt!" efter en minut. När hela kalaset var färdigt samlade man in sina poträtt och skulle sedan välja ett som man skulle göra ett fritt broderi av. Jag valde bilden som Elsa ritade, tycker om att jag är sne och jag känner igen mig själv i bilden.

Den andra uppgiften var ett göra ett bundet broderi 10x10cm och uföra stygnen twistsöm. Bundet broderi innebär att man räknar trådar vilket gör att man kan mer exakt planera sitt broderi. Vi fick varsett A4 rutat papper och fyllde i rutorna i ett mönster vi ville ha, sedan var det bara att börja räkna och starta.

Uppgiften efter det var vitbroderi. Ett obundet brodera där man broderar vitt på vitt. Jag hittade på att jag ville göra ett "längta hem" broderi, dem andra körde på sina initialer men jag kände mig inspirerad på annat håll. Hade nyligen haft höstlov och längtade hem fortfarande och ville göra ett broderi som visade alla fina saker som finns där.

- De fyra segelbåtar är för havet och alla fina minnen därifrån.

- Segelna skapar även en blomma för att symbolisera våren. Vår är något som min familj hyllar, vi drar fram grillen, gassar i första värmande vårsolen och åker på äventyr med matsäck.

- Strecken som går utåt har jag tänkt ska vara som en snöflinga för att visa att när kylan kommer krälande så passar vi alltid på att mysa ner oss och träffar släkt och äter massa god mat.

- Strecken är även tänkta som en sol och i kanterna finns det små backar som solen lyser på. Jag har tänkt det lite som en rebus för Solbacken.

- Sedan är det en ram med brev för alla brev jag skriver hem.

Måste ju stå "längta hem" också.

Och mina små backar i hörnen.

T.v. väntar på buss tillbaka mot Stockholm och handlade gotte på Pressbyrån. Märkte att dem hade ordnat med hiskeligt fina godispåsar. T.h. är när jag hjälper Linus och Palle att flytta.

Nu har min kurs verkligen börjat att komma in i en arbetsrytm och det nya schemat vi fick efter höstlovet har varit toppen. Att ha struktur är härligt och läxor känns ypperligt bra. En uppgift som vi redovisade idag var en modebild på kjolen vi har sytt. Vår lärare uttryckte att en modebild var då man placerade sitt plagg i en miljö som vi tycker att den skulle passa in i. Man skulle tänka på vilken omgivning man valde att fotografera i och vad man ville förmedla. Sedan var det viktigaste inte att kjolen syndes bra utan känslan bilden ingav.

Den första bilden som är här under är den som jag valde ut, dem andra kom på en stark andra plats.

Känslan jag ville förmedla är ett möte mellan dåtid och nutid. Dåtiden är min kjols utformning som enligt mig nynnar högljudt sextiotal och nutiden är den miljön som kjolen hamnar i. För att tydliggöra det jag menar så går jag till musikens värld. När jag såg min kjol kändes det som sexitotals bandet The Angels låt My Boyfriend's Back, när jag sedan tog på mig den blev min koppling till en cover som The Raveonettes gjorde 2005. The Raveonettes återanvände texten och känslan från The Angels, stoppade in influenser av The Jesus and Mary Chain och fasade ihop allt till något som kändes som tidtypiskt för vår tid. Så känns min kjol för mig. Den har färdats genom årtionden, började i ett flickrum på sextiotalet och finns även nu i ett flickrum fast så många årtionden senare. Kjolen har gjort sig hemmastadd, gillar läget, bidrar med det fina från sin tid och omfamnar nutiden. Ett möte.

Min tanke med bildens komposition är att jag inte vill skylta med kjolen utan mer att den ska vara en del av miljön. Lite en känsla av att man kommer in i mitt rum och fångar mig mitt i ett ögonblick. Jag gillar att planschen av Sin Fang tar blickfånget, att det ser ut som om jag rutchar ut  ur bilden och det suddiga i vänstra hörnet. Ens fantasi kan helt en få studsa fritt.

Förra gången jag vävde så försökte jag förklara för Ewelina hur allting gick till. Med varpningen, skedningen och allt däremellan. Det gick väldigt hattigt med dåliga mobilkamerabilder och yviga gester. Så efter det tänkte jag att nästa gång då ska jag verkligen dokumentera det hela. Och här kommer det! Hoppas att mi förstår mina förklaringar. Mitt mål är att få personer som inte kan väva att få något hum om hur det fungerar, få se hur det går.

Dessa färger valde jag till min varp. Slutresultatet ska bli en sjal.

Vävsedel hej! Här bestämmer man bredd och längd på ens väv, hur ens ränder ska vara samt även vilken kvalitè. Min färdiga bredd ska vara 48 cm och då måste man ta reda på hur mång trådar som behövs per varje centimeter. Man bestämmer även vilken storlek man ska ha på sin sked. Det kommer att bli min varp.

Här ska det varpas och räknas. Jag ska sammanlagt ha 234 trådar, 63 ljusblå, 54 gulgröna, 54 lila och 63 mörkblå. Min varp ska vara 550 cm lång så jag mätta upp det måttet på en tråd och mätte sedan upp det på mojängen här på bilden. Sedan vevar man tråden fram och tillbaka tills man har rätt antal trådar.

Det är viktigt att man gör denna "åttan" när man varpar, för det kommer senare bli "skälet" på väven (skäl = där man för in sina inslagstrådar sedan när väven är uppsatt typ).

Så här ser det ut upptill. När man är klar knyter man säkerhetstrådar i varpen så att man har ordning på den och gör som en fläta av den.

Sedan kommer man till förskedningen. Den där åttan jag pratade om som skapade skälet, nu stoppar man in två stycken pinnar i varpen som skapar det skälet igen. Metallgrejen med hål i är skeden. Nu ska man dra alla trådarna i rätt ordning genom skeden. Med rätt ordning menar jag i den trådordning som jag varpade.

Så här ser det ut ovanifrån. Jag var ganska nöjd denna gången som bara hade 234 trådar, förra gången hade jag över 800 stycken att dra igenom.

Äntligen får man förflytta sig till vävsalen! Man placerar två pinnar i vävstolen så att man kan lägga ens sked på den. Nu ska man föra över trådarna från pinnen närmast på bilden till en pinne som sitter fast på vävstolen. Ser ni dem fyra vita trådarna som är på bilden? Dem är fästa i en vit pinne som hänger utanför kamerans blickfång och där ska man föra över trådarna. Det gäller även att mäta så att det kommer rätt antal trådar i dem olika sektionerna. 

De två stickorna som placerades i varpen för att bilda skälet ska nu flyttas till andra sidan om skeden.

Efter det placeras skeden i vävbommen (utmätt så att skeden kommer exakt i mitten). Så nu är det i denna ordningen från denna sidan om bilden: slutet av väven närmast där bommen varpen ska vevas på, skeden i mitten och varpen längst bort. Nu ska en person ta ett ordentligt grepp om varpen så att den spänns jämt och sedan ska en annan person veva på varpen och stoppa in pinnar (så att trådarna inte skadas när de är på bommen).

Först knyter man fast pinnarna som ligger där skälet är ivävstolen. När detta är klart tar man bort skeden (åh ja, jag trodde min lärare drog ett dåligt skämt när hon sa det första gången) och gör små öglor av trådarna så att det blir enklar när man ska solva. Här ser ni bommen som jag pratade om tidigare. Det finns en likadan på andra sidan av vävstolen som det färdiga tyget rullas upp på.

Solv är ett sådant här snöre med ett litet hål i mitten. I denna trampuppknytningen finns det fyra skaft; 1, 2, 3, 4. På varje skaft sitter det solv på. Beroende på vilken teknik man ska väva så solvar man olika. Jag ska väva rosengång och då trär man solven i denna ordningen: skaft 1, 2, 3, 4, 3, 2, 1, 4 och så om igen tills alla 234 trådarna är slut. Man måste även återigen trä igenom trådarna i rätt ordning.

Här ser man lite längre från hur solvningen ser ut. Det solven hänger fast i heter skaft.

Nu ska det skedas igen. I rätt ordning ska man återigen föra igenom trådarna genom skeden och knyter små upptagbara knutar på undersidan.

Jag hade ganska stora mellanrum denna gången, vilket kändes lite lyxigt.

Nu ska det mätas igen och föra in skeden i vävbommen så att den kommer exakt i mitten. Sedan ska man knyta fast väven i pinnen som sitter på andra sidan av väven. Här gäller det också att mäta så att allting blir korrekt och motverka att väven blir sned (tror iallafall att det är det man ska motverka med all denna nogrannhet). Som sagt, nu är vi på andra sidan av vävstolen där jag kommer att sitta och väva.

Det dras en sådan här tråd upp och ner i varpen så att man får lite ordning på väven så att den blir jämnare.

Nu är det dags för trampuppknutning! På den här bilden kan ni se bommen som det färdiga tyget kommer att rullas upp på efter hand. Ni ser alla långa snören som går ner till golvet, dem ska jag pyssla med nu.

Som jag sa tidigare så har min väv fyra skaft. För att få mitt mönster rosengång så måste man knyta upp skaften på ett visst sätt. Så jag har fyra skaft där uppe där solven är, dem är monterad till fyra till pinnar längre ner (som ni ser högst upp på bilden). De fyra skaften med solven är även monterade med de fyra till pinnar som är närmast tramporna. Första pedalen till höger ska jag knyta fast skaft 1 och 4. Så jag drar varsett snöre från skaften högst upp på bilden till trampan till höger och sätter fast den.  Jag sätter även fast skaft 2 och 3 i som är närmast tramporna också i den högra trampan. Detta innebär att det blir bättre skäl när jag väver för skaft 1 och 4 dras upp och skaft 2 och tre dras ner (hålet som blir är skälet).

Beskrivningen jag går efter när jag knyter upp väven. Bilden längst upp till höger är trampuppknytningen.

Tadaaa! Här börjar jag testväva! Resultatet kommer senare.

Ännu ett gäng bilder från min mobilkamera. När jag kopplade in min telefon till datorn först gången för att föra över bilder så visade det sig att tillverkarna hade döpt den till Greta. Det var fint. 

Denna veckan har vi börjat att sy. Det känns hiskeligt bra att äntligen få komma igång med det. Vår första uppgift var att göra en kudde i lappteknik samt att efter det göra provlappar. Jag använde mig av det sjuttiotals tyget som blev över när jag sydde mina kjolar i somras.

Det var även fint höstväder ute, igen. Detta är en fint höst.