fan vad söt du är

Nu är resan till Paris bokad. Något som började med att min ständigt resande Sara meddelade att hon hade landat i sitt kära Paris igen och tyckte att jag borde besöka henne. Pojken min fick allt gärna också följa med la hon till. Vi var inte sena med respons, så nu i juli kommer han och jag sitta på ett flyg till henne. Vi är förväntansfulla och och glada. Jag i överkant nu när jag även få träffa min fina vän som jag säkert inte har sett på ett år snart.

Blir väldigt glad när jag stiger på lidingöbanan i vagnen längst fram, placerar mig sätet längst fram till vänster och föraren drar upp rullgardinen. Det är fint.

Denna veckan har jag på allvar tagit tag i att börja arbeta in fler semesterdagar. Så att jag på så sätt kan få betald semester hela den tiden som företaget jag jobbar på har sommarstängt. Go go go EMMY! Känner mig hälsosamt duktig.

Det var födelsedagsfest lite utanför Bollnäs så vi åkte dit. Det är en kille som heter Martin som först gick i samma högskoleklass som Björn, nu jobbar de på samma jobb och när man ser dem två bredvid varandra så skulle man kunna ta dem för bröder. Det är han som ska firas. När det var en kvart kvar tills vi var framme så stannade bussen för en trekvartspaus i Bollnäs. Så vi såg oss omkring.

För någon veckan sen såg jag Efter tio med Malou von Sivers. Veckan till ära handlade det om kvinnlighet, självfallet med utseende och ideal i fokus. Först in var fyra stycken kvinnor som prata om, och var varmhjärtat inställda till skönhetsoperationer och injektioner på kropp och i ansiktet. Allt i samma syfte att "förbättra" ens utseende samt så var de även rörande överrens om att allting skedde enbart för deras egna skull. Efter en halvtimmes rungande och skrikande om hur okej det var att skära i sig själv så blev jag avtrubbad och invaggad i idiot-vaggan. Jag tänkte "okej, okej", det är varje människas val vad dem gör med sitt utseende och jag kunde erkänna själv att jag mår bra av att känna mig söt. Tack och lov kördes leopardtanterna ut och in kom fyra andra, däribland Ernst Billgren. Tack så väldigt mycket för att du väckte mig ur min mjäkiga koma du finurliga, eftertänksamma och sluga man. Hans ungefärliga uttalande var "Om man vore ensam kvar på jorden så tror jag inte att ens första tanka och åtgärd är att ens näsa är lite knölig så här måste det göras en näsoperation". Så enkelt och så rätt. För att när jag mår bra av att jag känner mig söt så är det inte endast för min skull som jag gör det. Även fast jag gärna vill tro att det är anledningen till varför jag klär upp mig, ordna med håret och fixa med sminkningen. Fast egentligen uppkommer allt av att jag möter människor i min vardag som jag finner är så mycket finare än av jag är, och min strävan blir då att komma upp till samma "nivå". Istället för att gå runt och känna mig snygg jämt så känner jag mig otillräcklig ibland och överkompenserar andra dagar. Inte alls särskilt smart och nu när jag har medvetengjort denna tanken ännu mera så är det allt dags att börja försöka rucka lite i mitt huvud. Helt enkelt att nästa anhalt är att känna mig fin jämt.

Gjorde ett par bönburgare och det blev inte som jag hade tänkt mig. Blev paranoid att jag hade kokat mina bönor för kort tid och att det då skulle leda till outhärdliga magsmärtor när jag åt dem. För självfallet googlade jag vad som var viktigt att göra vid bönkok efter jag var helt klar. Så efter väldigt roligt geggande och färdigställande av maträtten så for den rätt i soporna. Hej tisdag då Björn är ute på rymmen och jag lagar mat som slängs. Ensam hemma innebär även att umgås med svt. Tv:n står på hög volym så att jag hör allt vart jag än befinner mig i lägenheten. Fick reda på kulturnyheterna att Haruki Murakamis bok Norwegian Wood hade filmatiserats, nu tittar jag på musikdokumentär och väntar på banbrytande arkitektur. Sitter även och hoppas på att jag ska få vara ledig de två söndagarna i april så att jag kan få besöka det fina småland.

Det tog knappt två veckor sedan blev jag anställd. För mig är det fortfarande lite overkligt. När jag i fredags gick ifrån jobbet, samma dag som även var startdagen för min heltidsanställning, kändes allting så overkligt. Började fundera på om mitt huvud hade inbillat sig allt detta bara för att jag så länge så hiskeligt gärna viljat ha ett arbete. Jag väntar på att min första lön ska trilla in så att det verkligen ska kännas som om att det är på riktigt.

För övrigt började allt med att jag fick tips av min pojkväns vän att jag borde ringa till ett företag som har ett koncept där dem säljer tjänsten; veckomatlistor, mat och utkörning till dörren. Hon sa att det bara är någon gång i veckan, vilket jag tyckte inte spelade någon roll, jag ville bara jobba och känna mig lite behövd. Det hela slutade med att jag jobbade extra på måndag och sedan på tisdagen efter så ringde chefen upp mig och frågade om jag inte kunde redigera text och orda med layout i deras recepthäften. Ett till extrajobb var tanken. Så på torsdagen var jag där för introduktion och sedan kom jag på fredagen också för jag verkligen vill få koll på mina arbetsuppgifter. Vilket slutade med att han på fredagsmorgonen frågade mig om jag inte kunde börja jobba heltid hos dem. Den enda haken var att han ville ha nystartsjobb ifrån arbetsförmedlingen = jag får en helt vanlig lön men arbetsförmedlingen går in och betalar en del. Detta finns för att locka mindre företag att anställa personer. Efter lite problematik med all byrokarti så blev det slutligen att jag började arbeta veckan efter det.

Plötsligt händer allt på en gång och då hänger jag själv inte med. Den här veckan har jag hunnit beta av att ha en himlans trevlig inneboende måndag tills idag. Provjobbat i måndags och det gjorde jag så pass bra att jag även fick fortsätta till min enorma lättnad och glädje. Företaget jag nu arbetar extra för säljer en veckomatlista där även all maten ingår till kunden och jag packar matvarorna. På måndagskvällen, trots mina fina Björns hektiska helg, åkte han och tvättade vår akut stora tvätthög. Han kom hem så sent att det inte var aktuellt att prata om den nya påslakanen jag hade bäddat rent sängen med.

Har just kommit hem ifrån en riktigt härlig kväll hos Sofia och Martin där även Malin (och självfallet Björn också) var med. Är lite stolt över mig själv för när jag kom hem efter att ha sprungit, klockan var fem, och då såg jag sms:et från Björn där han föreslog att vi skulle åka över en sväng och jag sa bara rakt av ja. Håller på att lära mig att bli mer impulsiv, det var lite svårt att öva in ett sådant beteende när jag tidigare bodde i Smålands skogar utan körkort. Sällskapet åkte sedan vidare till Manifestgalan som de hade tänkt och jag hem som det var tänkt. Håller på att mysa ner mig. När en dag börjar riktigt dåligt så känns trevlighetskänslan dubbelt upp på något konstigt sätt. Tror nog även att jag kan få med mig allla och titta på biofilmen Trassel med mig. Tack och lov att jag aldrig blir för stor för sagor. Blev ytterst förtjust igår när Björn tipsade mig om att man på Facebooks utbildningsval kan fylla i att man har gått på Hogwarts. Nu ska jag gå och fortsätta att vara glad.

Ett trevligt nyår i skärgården. Resan dit tog sin tid och var ett mindre äventyr. Jag tycker innerligt mycket om äventyr, helst på vatten. Ett spår av bardomen där alla upptäcktsfärder var ett självklart inslag. Att nyåret i skärgården var trevligt berodde på trevliga människor samt att vi åt trerätters middag i sisådär sex timmar. Tycker fortfarande att det var ytterst underhållande att när musik kom på tal så sa Björns vän Olle att en sak han och min pojkvän har gemensamt är att deras flickvänner lyssnar på hårdare musik än vad dem gör. Satt mycket mest bara och skrattade och hade det mys.

Tre vardagar i Stockholm och detta har hänt hittills