Tänk om jag hade en sabel
När jag kom fram till det så började jag av min vanlig nyfiket snegla på de andra två männen till vänster som pratade högt med både ord och armar. Helt plötsligt skulle den ena mannen hämta mer kaffe varav den andra utbrister "Granath, hämta till mig också!". Hela jag blev stel av panik och tanken om jag ska fråga honom om han är den Leif Granath som har gjort så att ett flertal människor ringde fel till mig under två års tid. Eller fråga om det var Fredrik som sms:ade mig för två jular sedan och önskar Leif Granath god jul och grattis på födelsedagen. Samma man som sedan skickade mig fler sms efter det och poängterade att de enda god jul sms jag får är egentligen till Leif. Jag gjorde inget, valde att inte vilja veta, gick därifrån och tänkte att familjen Granath kommer att förfölja mig hela mitt liv ändå. Det är bara att låtsas att dem inte finns så kanske dem försvinner.
Tidigare skrivna inlägg om den där Leif Granath som jag aldrig har träffat
most guys don't know how to were makeup anyway
det är julafton. det är fortfarande skottpengar på leif granath.
Om du lägger två bananer bredvid varandra, då är dem lika som bär
most guys don't know how to were makeup anyway
Menmen, efter ett års telefonterror har jag i alla fall kommit till lite vishet. Log väldigt mycket för mig själv när jag läste min "kommentar inkorg". Så fallet är löst på sätt och vis - Tack Manuela. Och Manuela, om du läser det här, kan du inte informera alla Granaths vänner om att din mors sambo Leif faktiskt har bytt nummer? Det börjar bli lite svårt att värja sig för de kvinnliga felringarna på sistone för de tror starkt på att jag och Leif har något slags intimt förhållande.
Om du lägger två bananer bredvid varandra, då är dem lika som bär
det är julafton. det är fortfarande skottpengar på leif granath.
det är julafton. det är fortfarande skottpengar på leif granath.
Ett svagt "ding" var det som drog mig ur min sömn på julaftonsmorgonen. Ett ljud som har en sådan inpräntad innebörd i mitt huvud att även fast hela jag var i ett förvirrat nyvaket tillstånd så började jag med min högerhand fumla på hyllan över min säng efter min mobil. Jag tror det var en timme efter det här hade skett som jag verkligen började vakna till på riktigt. Jag slog upp ögonen, en blick som blev förvånad, nyvaken pga det mina ögon hade först fått fokus på. Min hand som omsluter en mobil som är min. Tanken - "Brukar jag inte lägga den på hyllan innan jag går och lägger mig?", hann svepa genom mitt huvud innan jag började letar tillbaka i mitt minne, för att till slut ana en liten minnes snutt av en sms ton. Konstaterade att det alltså var talan om första jul hälsningen för i år. Hann fundera några sekunder på vem det kunde var som skulle vara. Min chansning var Tilda, hon har alltid favoriserat sms funktionen på sin mobil. Jag öppnade min mobil, skummade igenom sms:et och kände irritation komma krypande. Tänkte bara "GRANATH JÄVEL". Min lillebror gick just förbi mitt rum och jag informerade honom att Granath fyllde visst år idag. Han såg förvånad ut, gav mig tummen upp och började skratta, ett skratt som smittade av sig fort och jag låg i min säng och började skratta jag också. För egentligen förstår jag min bror, för hela Granath episoden är ju egentligen något väldigt komiskt bara om den får rätt belysning på.
Ni kanske tycker att min första tanke angående fel sms:andet var lite väl hatisk, ni tänker väl "kom igen, det var ju bara en fel skickning ju!". Ja, jag tänkte faktiskt också så första gången då det var en Rolf som ringde och sökte efter Leif Granath. En Roffe som sen ägnade minst tre samtal varje dag under nästan hela mitt påsklov för att titta om mitt nummer fortfarande inte gick till Leif Granath. Efter att Roffe hade ringt mig åtta gånger under samma morgon i en halvtimmes intervaller så var jag lite små tjurig. Så sen på kvällen när Roffe ringde igen kastade jag min mobil till min storebror. Jag hade förklarat läget för honom om min irritation. Hans ögon lyste av triumf när han svarade helt lugnt med ett citera Sjunde inseglet, "Hej det är döden, jag har länge stått vid din sida". Efter den konversationen med min storebror ringde inte Roffe tillbaka igen. Undra varför. 
Men bara för att Roffe slutade så betyder det knappast att felringningarna slutade. Ungefär varannan månad så ringer det nya personer som söker en Leif Granath. Och det är alltid samma sak när felringarna söker efter sin kära Leif Granath. För när jag säger att de har ringt fel så börjar alla fel ringningar ge mig hintar om att jag faktiskt ljuger för dom (det är oftast de kvinnliga som påvisar det här beteendet), hintar om att Leif visst finns där men att jag vägrar att låta de prata med honom (det här är något som både de manliga och kvinnliga felringarna gör). Men till slut har jag övertygat felringarna att jag inte gömmer Leif någonstans i min närhet så är samtalet äntligen över. Men jag har lärt mig att just i det ögonblicket får man inte låta en lättnads känsla infinna sig hos en och tappa skärpan, nej nej NEJ. Det jag göra då är att jag finna lite inre själs styrka för de kommande timmarna för då kommer med stor sannolikhet samma person att ringa minst en gång till och söka efter Leif och jag kommer ännu en gång förklara med lugn och sansad röst (en lugn och sansad röst jag lyckas uppbringa pga av att jag tog mig tiden att finna lite inre själsfrid) att nummer fortfarande går till mig och att jag inte känner någon Leif Granath.
Så ifrån oss alla till er alla önskar jag och Leif Granath er en riktigt god jul.
Om du lägger två bananer bredvid varandra, då är dem lika som bär
Bakgrundsfakta om dagen
Mina två kusiner ifrån gbg på 18 och 20 (+ en pojkvän) var hos mormor och morfar idag så jag och mina bröder var dit bjudna på kroppkakor och fika. Efter maten och lite snack blev kubb vårat mål för dagen, lag uppdelningen var dem yngsta mot dem äldsta. Mitt lag bestod av kusin Axel , jag och min lillebror. Jag sprang mest runt och tog kort på allt och lite till, men lyckades tillföra lite till laget ändå. Det hela slutade iaf med att Axel utropade "Jag träffade kungen!" och min lillebrors motreplik var "Va, har du? Var han trevlig?". Man kan lugnt säga att jag hamnade i rätt lag (jag har ett stort förnöjt leende på mina läppar fortfarande).
Att vara eller icka vara en banan
Om jag nu ska förklara min banan bild. Det hela började med att jag och min kusin Axel pratade om sådant jag inte tyckte om att äta. En liten ( ) Axel anser jag vara min "cirkus" kusin för att han håller på med jonglering, leker med eld tror han fortfarande håller på med parkour om jag inte har fel och mycket annat. En kusin som jag och min lillebror hoppas fixar så att vi kan träffa honom när vi har semester i Byxelkrok sen i sommar. Men slut på ( ) och åter till vad jag pratade om innan. Det hela hade kommit in på min ogilla till bär, och jag klar gjorde väldigt fort att jag inte ens tyckte om jordgubbar (det verkar som om det är något som folk tror att man definitivt tycker om fast man säger att man inte tycker om bär). Då frågar han om jag tyckte om bananer för dem var också med i bärsläktet, jag svarade förvånat nej. Mitt förvånade nej berodde på att jag inte visste att banan var ett bär och var lite skeptiskt till om Axel min kusin talade sanning för han är ganska lurig ibland. Men hans allsmäktiga storasyster sa att det var sant så jag godtog att banan var ett bär. Hans senare förklaring till att banan var ett bär gjorde att det ryckte till i alla mina skrattmuskler ännu mera denna dagen, det han sa sen finurligt var "Om du lägger två bananer bredvid varandra, då är dem lika som bär" han tittade sen menande på mig som om det var bevis nog på att bananen var ett bär. Och förresten om inte det gick fram, nej jag tycker inte om bananer.
if i've a phone, i will phone you
Den som fick höra allt mitt efter tjatter sen om min dag var Malin som jag valde att telefon terra lite sen när jag kom hem. Jag bara öste fram allt prat som hade legat och grott sen när jag blev sjuk och hade gått omkring och varit tyst för att jag inte hade orkat ta mig tid att prata med nån. Så nu bubblade allt prat sen fyra dagar tillbaka fram. Är lite stolt över att jag har börjat ta eget initiativ att ringa folk, har aldrig innan varit särskilt bekväm med det. Det känns som om när man ringer att man är tvungen att ha något speciellt att berätta för att ha tillåtelsen att ringa, men så är självklart inte fallet. Synd att jag inte har kommit på det innan. Ett emmy tyckte väldigt mycket om att prata med en Malin.
"Hej det är döden, jag har länge stått vid din sida"
Undrar varför det är nästintill bara stockholmare som ringer fel till min mobil, det måste helt enkelt vara nån stockholmare som har ett liknande mob numr som jag.. fast det är ju en mycket trevligare tanke att stockholmarna är ute efter mig så jag håller mig nog till den tanken istället.
Det bästa var idag när min storebror svarade i min tele när Rolf ringde (hade kollat upp hans numr på hitta.se så jag visste vem det var som ringde mig jämt dessa senaste dagar och bara la på), min bror sa helt cool lugnt som han var bundis eller något med Rolf "Tja Roffe" och inledde ett samtal med honom. Jag fick en rejält skrattanfall när jag hörde hur oberörd min bror lät. Det visade sig att Rolf sökte en Leif Granat och bad mig att svara alla gångerna han ringde till mig så att han visste om han ringde fel, men det kan lilla Roffe glömma för det visade sig att han ringde ifrån Frankrike. Men min storebror var klåfingrig när sekunderna efter han hade lagt på ringde Rolf igen och min bror svarade "Hej det är döden, jag har länge stått vid din sida". Jag fick åter skrattanfall och Malin som hörde min brors inlägg till Roffe frågade förvånat "Sa han verkligen det?".
Musik, i want it all and i want it now
Har ägnat den senaste veckorna till att på måfå leta efter ny musik känner mig så trött på all som låter nästintill likadant på min iPod, provar på allt i hopp om att hitta just "det". Vet inte riktigt vad jag söker för sorts musik. Jag vet vilka krav jag har på musiken. Den ska få mig att le, värmer upp alla mina magtrakter, ska kännas som om en hel fjärilsfarm har släppts fri inom mig. Jag vet inte varför, men även vemodig musik kan få mig att le, bara för att den är så vacker och uttänkt.
Lyssna på: Deine Lakaien, fick en låt av dem igår natt/morse, tror hans plan var att om han tok skickar massa musik till mig så kanske han kunde smita undan msn sen och få sig lite sömn. Han lyckades, jag blev distraherad. All musiken var inte tipp topp men Deine Lakaien är något jag känner nu dagen efter verkligen har fastnat för, tänker lite på Depeche mode när jag lyssnar på dems låtar.
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=107551413
Lyssna på: Apocalyptica om du inte redan har hört talas om detta fenomen. Tänkte att jag borde lägga till den här nu när jag pratade om hur vemodig musik kan få mig att le. Egentligen är dem låtarna jag vill att ni ska höra på albumet "play metallica by four cellos", men ni för nöja er med denna länken. Det är inte samma sak men det ska nog gå ändå fast det är andra låtar. http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=88699484
Läs: Navid Modiris blogg. Läs mina vänner och blir inspirerade! Erkänner villigt att det var han som fick mig att vilja börja blogga och jag har helt och hållet snott den här tipsdelen för hur hans blogg ser ut. Man skulle nästintill kunna tro att han var min gud.. men nej, icke så nicke! Jag har en egen religion att ha koll på där jag är den enda guden och då vore det moraliskt fel om jag hade en anna gud vid sidan av mig. Det skulle nog kunna fungerar med ett slags samarbete, jag tror jag har en post som profet kvar bland mina tjänster. Det blir isf han och Di leva som får sprida mina budskap (att Di leva blev en av mina profeter är inte slumpmässigt, killen har ju en likadan vattenkanna som jag ju och så förespråkar han att alla oavsett kön borde få ha på sig klänning.. jämt. Hyper dundrans bra eller vad?). Undra bara om mina tillbedjar till Emmyismen skulle misstycka om att få en ny profet? Äh, spela roll. Glömde nästan, jag är ju allsmäktig! http://navid.blogg.se
