fan vad söt du är

Hej och hå! Jag har gått och blivit medlem på ett ställe som heter Ravelry. Ett väldigt fint community där personer som stickar, virkar och väver stannar upp och möts. Vi visar varandra vad man har gjort, håller på att göra och dela med sig av inspiration och mönster (om man nu har lust med det). Mitt anvädarnamn är memmyn ifall ni vill hitta mig och det här la jag upp senast. Tjo.

Här kommer bilder på en av de sjalarna som jag har vävt. Fick en skoluppgift under lovet att fotografera det man vävt på valfritt sätt. Ser lite besatt ut i den översta bilden men jag väljer att det är på ett charmigt sätt. Sjalen syns inte särskilt bra i sin helhet så jag funderar på att fotografera dem utomhus imorgon ifall vädret vill sig och tiden infinner sig.

Vi har haft fyra tillfällen med broderi nu från höstlovet fram till nu innan jullovet. Jag gillar det och vi har även fått en större uppgift som ska avslutas sista januari. Jag ska brodera en tonfisk är min tanke.

Förra veckan hade vi tygtryck på schemat. Vi användes oss av fotoscreen tekniken, klippa ut mönster i tidningspapper och schablomtryck. Jag var lite feg och använde mig mest av svart färg. Här är några bilder på vad som har tryckts och vad jag har sytt av det sedan.

Denna veckan håller jag på med textiltryck. Det är väldigt kul och vår första uppgift var att trycka något som skulle symbolisera vår resa till Paris. Jag tryckt valar för en dag när jag kom hem så möttes jag av en Anna som hade sin dator i högsta hugg och visade mig valar. Sedan pratade vi allihoppa om fascination för fiskar.  

När jag var klar med trycket skickade jag en bild till Björn. Han var super gullig och han skrev såhär som svar: "Valen är hur bra som helst. Han ser putslustigt glad ut. Det är som om han gärna skulle följa med sina vänner på en utställning som han inte riktigt gillar, för sällskapet skul, men har bestämt sig för att stanna hemma och äta kanelbullar istället.". Det gjorde mig glad och jag gillade mina valar ännu mera.

 

Limma, klistra och knåpa ihop två stycken kylskåpsmagnets ugglisar. Inläggets namn är ingen brutalitet jag själv har stått för, lyssnar till och från tokmycket på Cornelis Vreeswijk och låten "Lillsysterns underlat är död" har fastnat i min skalle. Det verkar även som om den har bestämt sig för att stanna på obestämd tid. Dessa två vänner fick nyligen flytta in hos min broder och hans flickväns kylskåp. Känner mig ibland som sju år igen när jag ger bort saker till människor som jag har gjort själv.

Sju år på ett bra, stolt, och fint sätt såklart.

Min första beställning är färdig. Blev mer nöjd med den här tavlan än den jag ställde ut på Ölands Skördefesten i början av oktober. För det känns som om jag börjar få mer koll på vilka färgkombinationer som passar ihop eller löper amok tillsammans. Något som var mitt mål i början av projektet: tvinga mig själv att arbeta med färg och se vad dem uttrycker i olika kombinationer. Samlingsordet för dessa är "Ugglisar", där var och en av dem har en egen personlighet.

 

Mormorn min sydde en kjol i slutet av sjuttiotalet, för två år sedan kom hon utfarande ifrån hennes hem med den i sin högra näven när jag kom för att hämta min cykel hos dem för att cykla hem. Jag tyckte om och var samtidigt skeptisk till mönstret på den halvlånga kjolen jag fick. Nu för någon vecka sedan då jag städade min garderob kom den fram igen, klipptes kortare och fållades upp. Jag har bestämt mig för att jag tycker om den och min mormor tjöt till när hon såg mig i den.

And we lived happily ever after.

Inbjudningskort till min tjugoförsta födelsedag.
Alla inbjudna får ett special gjort, detta är till min mormor och morfar.
Pyssel pyssel.

Gör en kalender igen. Det känns lite som om jag gör det mest hela tiden och att jag börjar få ett sådant där enormt flyt. Det går så bra och att jag skulle behöva komma ner i någon annas kalender-verkstad för att få ny intryck.

 

Sytt en klänning sedan november och nu blev den klar efter massa fixande och trixande med mönstret. Klänningen får mig att känna mig som en stor sockrig klubba som har rymt till verkligheten ifrån dens tecknade serie där den hör hemma i.

Fick för mig att den här klänningen skulle passa ypperligt i ett vinterlandskap så jag frågade Pauline om hon hade lust att ta några bilder. Några bilder blev många och massa fina bilder.

Kalendern för December 09 - April 10 blev färdig fixad precis dagen innan min tidigare kalender tog slut. Har kommit fram till att nästa kalender får nog blir mindre prålig, mer avskalad för den här blev så tjock att jag är rädd för att förvara den i väskan jag stickade till min förra. En riktig tjockis är den, fast det är även lite charmigt.

Och så går jag in på We Heart It och finner denna bilden. Efter det fanns det bara ett alternativ: TESTA. Jag kom fram till när jag satt i soffan med massor av felböjda gem att förklaringen var lite bristfällig. Eller mer att det behövdes en till bild i mitten av före och efter, vilket jag har ordnat här under.

 

Några tips är att använda en tång med smal spets framtill. När du klämmer åt med tången i mitten av gemet och trycker upp den högra gemsidan tänk då på att få "spetsen" på "baksidan" av hjärtat för annars går inte gemet att använda. Förbered dig även mentalt inför att det kan ta ett tag innan man får in rätta knixet på böjningen. Så köp massor med billiga gem, sätt dig i ett soffhörn, experimentera med lite te och kanske lite tv brus i bakgrunden.

Göra blandskivor till människor som jag alltid vill se med leende skratt-ögon är något jag vill göra oftare. Jämt.

Jag finner det innerligt skräckinjagande att sitta i ett tomt hus dagar i rad, trummandes på allt som finns med arbetslöshetens sysslolöshet letar sin väg under min hud och skaver. Detta var något jag insåg när jag sökte två olika kurser till det kommande året, jag ville bli antagen för kurserna tilltalade mig, fast den största anledningen var nog egentligen det jag nämnde först med allt sysslolöst trummande. Skaver. Min egen feghet gör mig tjurig på mig själv vilket resulterar att jag gjorde en helomvändning och håller på att avanmäla mig ifrån mina kurser och arbetsförmedlingen är mitt mål idag. Och det kommande året ska jag samla ihop mig själv mera, känna efter vad jag vill, något jag inte har hunnit det senaste året på grund av den belastingen ifrån skolans sida. Eller mer mitt egna behov av att högprestera i alla uppgifter som kan tänkas läggs framför mig. Så nu ska jag prova på hemmakreativtet, något som inte heller hunnits med de senaste två åren, något som intresserar mig hur något sådant utvecklas, samt jobbsökande.

Så. För att motverka den där känslan att jag gå runt och bara tappar bort tid av den anledningen att mitt arbetsökande går trögt så har jag utformat ett skydd åt mig, en kalender. Alltså, jag har gjort mig själv en egen kalender som är struktruerad på ett sådant sätt att det finns plats för varje dag att både skriva vad jag ska göra samt en reflektion över vad jag gjort varje dag kortfattat. Något som jag känner på mig kommer peppa mig själv till att fylla min tillvaro med massor med trevliga sysslor, skapar meningsfullhet i mitt arbetsökande och mål att äntligen komma igång med det där behövliga körkortet.

Det har inte börjat skava än.

Saken är sådan att på min ett års kurs i Form & Design på Kalmar Högskola så gör man allt på en gång. Alltså, man provar på och rör vid många designområden som möjligt under små fem veckors delkurser. Jag tycker om det. Mycket för att jag inte har så mycket kunskap i de flesta, nästan alla områden. Kunskap som jag försöker håva in. En uppgift vi fick för några veckor sedan gick i temat miljömedvetenhet. Vilket innebar att alla i klassen skulle återanvända ett eller flera paraplyer och skapa en ny design. Fäst som jag är vid mitt syende så valde jag att göra en klänning av mina tre paraplyer.

Korten här nedan är tagna av Ewelina. Massa tack till dig som har tagit så massa underbart fina bilder på klänningen och mig.

Klänningen är gjord av tre paraplyer. Övrigt material som användts är 4m sidensnöre, mellanlägg, stadband, 50 öljetter, metalltrådar, samt sytråd.

Jag tycker verkligen om att ha lov, eller lediga dagar i allmänhet. För då anses det vara helt normalt att skeva på dygnet, något som jag har gjort, har det visat sig, ända sen jag var liten. Jag kan inte rå för det, jag trivs verkligen att läsa, rita, fixa med musik, pyssla, fixa med bilder, vara ute på internet osv mitt i natten. Det är som ett helt annat lugn infinner sig hos mig. För jag vet att då kan ingen komma och störa min koncentration med en konversation eller ett rop om att det är mat. Som jag gjorde i går natt, då satt jag lugnt och pilla ihop en kalender som ska bli en julklapp till mormor och morfar. Mitt pysslande startades tog start klockan tidig natt till sju på morgonen, underbart. Det enda som talar om för en att man borde gå och lägga säg är när ens knäna börja protestera mot allt golvsittande och mitt huvudet inte längre hänger med lika bra. 

En kalender som jag för övrigt har mötts av en hel del skratt när jag har visat och berättat min tanke bakom vilka kort som jag har valt till de olika tolv månaderna. Min mors reaktion är nog den mest klockrena. Ni vet vilken roll föräldrar har, vad deras barn än gör (alltså inom deras skapande, ni vet teckningar, uppfinningar osv), hur konstigt det än är så ska man alltid, ALLTID uppmuntra ens barn, även fast föräldern inte förstår vad barnet håller på med så ska de i alla fall låtsas att de gör det, allt för barnets skull. Så min mor höll tyst om all sin tvekan till min kalender när hon såg att jag hade placerat sommar kort i januari och februari där det egentligen borde vara snö kort, men hon lyckades håll masken, för min mor är en väldigt bra mor. Men jag tror att hon började fundera lite på sin dotters mentala hälsa när hon sen såg att jag hade valt att placera en vinter bild i april. Men det som fick det hela att slå över för min mor var när vallmo bilden tittade fram i december. Alla vet ju att vallmo inte, INTE blommar i december? Alla utom hennes lätt efterblivna dotter antagligen, så min mor protesterade. Jag själv blev lite små förvånad över att min mors protest. Blev förvånad över att hon inte förstod det självklara med min kalender. För för mig var det så uppenbart. För det jag hade gjort var att placera de bilderna till de månaderna som jag anser att man behövde se just då. Som i januari och februari, vem behöver se en hög med snö då i sin kalender? Man behöver bara vända på sitt huvud och titta ut genom ens fönster för att få en överdos av den varan. Det man behöver under vinterhalvåret är sommarbilder som lovar att det snart kommer värme och en snöfri tid. Så det är därför det är sommarbilder i januari, februari. I april så kommer det sen en snö bild är för att då i just april så ligger det så många löften om vår i luften att man istället när man ser den vintriga bilden inte tänker på hur jobbigt det är med snö och skottningen osv utan istället kan uppskattar det vackra med vintern då när man vet att det snart stundas vår och sommar runt hörnet. Att vallmon bor i december förstår väl alla? Jag har sagt det förr - tomten är röd, vallmon är röd. Kan det inte bli mer självklart? Efter jag har förklarat den här logiken för min mor gick hon skrattade ifrån datorn och höll med mig lite grann att det var lite små smart. Men att det nog krävdes en förklaring till min mormor och morfar till min kalender idé så att de inte tror att jag har råkat blanda ihop bilderna. Så, slutligen kan man säga - jag vann.  

Blev faktiskt lite små förvånd över att jag faktiskt har lyckas att skrapa ihop några fina bilder det här året. Jag har tyckt att allt de kort jag tagit det här året har varit för det mesta väldigt värdelösa. Men så är det väl alltid när man ska prata om saker man själv har åstakommit, man tycker aldrig att det blir bra. Precis som klänningen jag syr i skolan. Precis som kalendern, jag har några månader jag inte alls är nöjd med sammansättningen med text och bild, fundera på att inte komma hem till mormor och morfar de månaderna så jag slipper se det och lida.

Här under finns bilderna till kalendern det första kortet är januari osv. Som lyckades för övrigt bli hyffsat bra fast min kamera ligger väldigt nära vad man kalla värdelös. Ja, jag skulle nästan kunna ge allt för att få en sådan kamera som min far jämt tjatar om att han vill ha.