fan vad söt du är

Det var födelsedagsfest lite utanför Bollnäs så vi åkte dit. Det är en kille som heter Martin som först gick i samma högskoleklass som Björn, nu jobbar de på samma jobb och när man ser dem två bredvid varandra så skulle man kunna ta dem för bröder. Det är han som ska firas. När det var en kvart kvar tills vi var framme så stannade bussen för en trekvartspaus i Bollnäs. Så vi såg oss omkring.

För någon veckan sen såg jag Efter tio med Malou von Sivers. Veckan till ära handlade det om kvinnlighet, självfallet med utseende och ideal i fokus. Först in var fyra stycken kvinnor som prata om, och var varmhjärtat inställda till skönhetsoperationer och injektioner på kropp och i ansiktet. Allt i samma syfte att "förbättra" ens utseende samt så var de även rörande överrens om att allting skedde enbart för deras egna skull. Efter en halvtimmes rungande och skrikande om hur okej det var att skära i sig själv så blev jag avtrubbad och invaggad i idiot-vaggan. Jag tänkte "okej, okej", det är varje människas val vad dem gör med sitt utseende och jag kunde erkänna själv att jag mår bra av att känna mig söt. Tack och lov kördes leopardtanterna ut och in kom fyra andra, däribland Ernst Billgren. Tack så väldigt mycket för att du väckte mig ur min mjäkiga koma du finurliga, eftertänksamma och sluga man. Hans ungefärliga uttalande var "Om man vore ensam kvar på jorden så tror jag inte att ens första tanka och åtgärd är att ens näsa är lite knölig så här måste det göras en näsoperation". Så enkelt och så rätt. För att när jag mår bra av att jag känner mig söt så är det inte endast för min skull som jag gör det. Även fast jag gärna vill tro att det är anledningen till varför jag klär upp mig, ordna med håret och fixa med sminkningen. Fast egentligen uppkommer allt av att jag möter människor i min vardag som jag finner är så mycket finare än av jag är, och min strävan blir då att komma upp till samma "nivå". Istället för att gå runt och känna mig snygg jämt så känner jag mig otillräcklig ibland och överkompenserar andra dagar. Inte alls särskilt smart och nu när jag har medvetengjort denna tanken ännu mera så är det allt dags att börja försöka rucka lite i mitt huvud. Helt enkelt att nästa anhalt är att känna mig fin jämt.

Efter ett års ständigt nej har jag ändrat mig. Nu ska soffan ut och in ska ett skrivbord för både mig och min Björn. Tre månader har jag nu bott här och jag håller med min pojkvän att en egen arbetsplats där man kan pyssla med sina saker så fort man får lust är att föredra. Istället för som det är nu när vi måste kånka fram allt och sedan kan vi bara vara kreativa en i taget på grund av bristande utrymme. Men var inte rädda alla som vill komma och besöka oss, här ska en luftmadrass inhandlas. Kanske inte lika glamoröst som bäddsoffan var men jag hoppas på att viljan att träffa mig och Björn väger upp den mindre bekväma sovplatsen. Vi frågade våra hyresvärdar igår om vi kunde få hjälp med att göra oss av med dem, dem sa ja. Så idag är soffan nedmontrad och på onsdag ska skrivbordet inhandlas på IKEA. Vi tänkte även samtidigt vara dundervuxna och även äta midddag där samtidigt. I veckan tänkte jag gå till Myrorna i Ropsten och undersöka om några fina stolar finns. Om det gör det ska dem paxas och sedan bäras hem nu till den kommande helgen.

Våren går segt här, eller kanske det är super mycket vår här men jag märker det inte. För i mitt Småland när det är bistert kallt i luften och lite snöhögar liggandes lite varstans så brukar du alltid även finnas massvis av trupper av små tappra krokusar. Jag tror att jag har pratat om att köpa krokusar i över en månad och har förutom min pojkvän både engagerat min mamma samt min mormor. Förra veckan hittade jag äntligen dem och denna veckan fick jag även en super mysigt kort från mormor där hon hade skickat ett vykort av ett kort som hon hade tagit på sina första krokusar. Funderar på om man kanske ska börja smygodla lite krokusar i skogen, för tänk om det är så att Lidingö inte har så mycket av denna fina blomma. Måste fråga min mormor med gröna fingrar om denna planen är möjlig.

I måndags när jag kom på jobbet låg det en paket inslaget i brunt papper på mitt arbetsbord från min arbetskollega (och chefen också verkade det som när jag sedan tackade henne det varmaste jag kunde åstakomma). I mitt arbete är en av mina uppgifter att rätta och ordna med layout på veckans recepthäften. Något matkunnig på en mångkulturellt plan är jag dessvärre inte än. Vilket leder till många sökningar på google samt så frågar jag hon som bland annat gav mig boken så fort jag finner internet bristfälligt. Det är väldigt bra att ha en människa som komplementerar det där internet. Därav blev deras bokval ännu festligare, för jag fick boken Matlexikon av Malgorzata Kallin. Har redan nu slagit upp ett flertal frågetecken inför veckans meny. Nästa gång när jag åker till Småland får boken allt följa med så att jag kan undersöka ännu fler maträtter och tillbehör. Vidga mina vyer lite som man säger.

Gjorde ett par bönburgare och det blev inte som jag hade tänkt mig. Blev paranoid att jag hade kokat mina bönor för kort tid och att det då skulle leda till outhärdliga magsmärtor när jag åt dem. För självfallet googlade jag vad som var viktigt att göra vid bönkok efter jag var helt klar. Så efter väldigt roligt geggande och färdigställande av maträtten så for den rätt i soporna. Hej tisdag då Björn är ute på rymmen och jag lagar mat som slängs. Ensam hemma innebär även att umgås med svt. Tv:n står på hög volym så att jag hör allt vart jag än befinner mig i lägenheten. Fick reda på kulturnyheterna att Haruki Murakamis bok Norwegian Wood hade filmatiserats, nu tittar jag på musikdokumentär och väntar på banbrytande arkitektur. Sitter även och hoppas på att jag ska få vara ledig de två söndagarna i april så att jag kan få besöka det fina småland.

Det börjar bli vår här i Stockholm också. Både idag och igår har jag dragit på mina solskensgula converse. Idag frös jag inte ens när jag knatade till eller från jobbet. När jag i helgen var på besöket i Småland var det hiskeligt mycket vår. Eller rätt benämning nu i efterhand är nog att det började töa där lite fortare än här uppe, för ordet "vår" vågar jag nog egentligen inte riktigt använda mig av förrän snön defenitivt är borta. Här kommer lite bilder från i söndags då jag vaknade i mitt barndomshem och sedan färdades till mitt "vuxenhem". Eller vad det nu kallas för.