fan vad söt du är

Igår fick Björn ett infall att vi efter jobbet skulle ner och bada vid klipporna. Jag hängde med i svängarna och föreslog att vi även skulle ta med oss pannkakor att mumsa på. Tycker skarpt om äventyr, så båda pannkakor och allt var packat när Björn kom hem. Igår var nog en av dem finaste dagarna denna sommaren.

För två veckor sedan fick jag storhetsvansinne och köpte Sandy Skoglund boken. Mitt huvud fann det helt logiskt till slut. För för om man la ihop födelsedags pengarna från mormor, morfar, Anton och Ewelina, samt lite från mig själv med så blev det "tadaaaaa!" en födelsedagspresent. Så tack till er för en finfin present! Är super duper nöjd och boken känns lite som en skatt. Blir glad, inspirerad och andlös varje gång jag öppnar den.

Hittade ett par nya fina lurar som sitter i utkanten av örat och gör att dem blir som två fin resonanslådor. Dem jag tidigare har ägt har jag länga varit skeptisk till, för att trycka ner något i ens hörselgångar för bästa möjliga ljud kan inte vara allt för snällt för två fina öron. Hoppas att dem får det riktigt glassigt med denna nya vännen.

Sista dagen på resan blev slapp-dagen. Alltså om man ser det hela ur i mitt och Björns turistperspektiv. Sara tyckte nog däremot att det allt var en hel del far och fläng även idag. Vi hade riktigt tur med vädret, både solsken och värme så jag drog på mig det finaste kläderna jag hade med mig. Det hade varit ganska kyligt dem andra dagarna så jag var glad i hjärtar när jeansen och det vita linnet fick stanna hemma och istället drog jag på mig en klänningen i färgerna rosa och röd. Denna dag började givetvis med att vi hade sovmorgon och sedan tog vi metron till en park som hette något med Luxemburg. Där åt vi på fika som Sara ansåg att måste provas när man är i Frankrike. Det som stod på menyn var macaroner, pajliknande hallongrej och croissant som avnjöts i solsken på en filt i gott sällskap över några omgångar skitgubbe. Sola, ta det lugnt och samla krafter sysslade vi med sedan när allt gott var slut.

Efter ett tag drog vi vidare till byggnaden Grande Arche som låg i affärsdelen av staden. Vi åka dit, tycka att den var fin, fascineras av dens arkitektur samt storlek och sedan åka vi vidare. För Sara hade pratat under hela vår vistelse att i St-Paul fanns världens godaste falafel, något vi var väldigt nyfikna på. Såklart hade hon även rätt, vi mumsade på denna falafel i en mindre park. I samma park som det även fanns en liten mops som när den andades lät som ett kylskåp som håller på att gå sönder. Den var charmig och väldigt sprallig. Sedan gick vi lite i butiker, alltså en då för min del. Det var en second hand butik där jag hittade en kalasfin psychedeliskmönstrad baddräkt. Kom fram till att jag borde kunna trycka in den i min packning med lite viljestyrka och köpte den därav. Galet fin och som vanligt mycket betoning på galet.

Senare på kvällen gick jag och Björn runt i kvarteret där Sara och Anna bodde ännu en gång. Lite för att säga hej då tror jag allt. Vi råkade stöta på en butik som sålde vinylskivor och hittade sedan några var som föll oss i smaken. Björn lyckades förhandla med ägaren att han skulle posta dem till oss också. Vi båda var väldigt nöjda, och lite fattigare, när vi lämnade butiken. Resten av kvällen ägnades åt att packa samt att gå och lägga sig tidigt för klockan halv sex dagen efter gick metron som skulle ta oss den första biten tillbaka mot Sverige.

Hej då fina vistelse i Paris! Stort tack även Sara och Anna som lät oss bo hos dem samt för deras fina sällskap.

Filmen Marie Antionette av Sofia Coppola är berättarmässigt inte särslilt bra. Enligt mig försvinner den fina handlingen när två tredjedelar av filmen har passerat. Första gången jag såg den blev jag väldigt besviken över denna saknad av handling. Var fast bestämd över att jag aldrig skulle engagera mig själv i något så meningslöst igen. Trots den starka känslan så smög sig en längtan fram inom mig efter att ännu en gång få krypa in i den stämning som filmen skapar. Att få följa med till alla vackra platser samt kläder och till det finstämda filmsoundtrack igen. Mina ögon och öron längtar helt enkelt efter att se denna filmen.

Dagen till ära var det antikmarknad någonstans runt metrostationen Montparnasse Bienvenüe och efter det skulle vi besöka slottet i Versaille. Sara var ledig båda idag och imorgon och slog följe med oss. Vi gick upp relativt tidigt för att hinna båda, åt en bastant frukost och var sedan på väg. Marknaden var väldigt mysig och charmig. Det var ett sådant lugn och lunkande sort. Jag hittade lite fina knappar men dem som sålde dem förstod dessvärre deras värde, så inget fynd för mig denna dagen. Tror att Björn letade mest efter skivor eller någon klurig sak medan Sara var på jakt efter en sådan pump som gamla parfymflaskor brukade ha förr i tiden. Ingen av oss hittade det vi sökte men vi kändes oss ändå nöjda när vi gick ifrån marknaden med en varsen crepe i näven. 

Versaille slottet låg en bit utanför stan så det tog en stund att ta sig dit. Första anblicken av slott och trädgård var väldigt mäktigt. Vi började se oss om i trädgården för att sedan besöka slottet. När det kommer till att fotografera så tröttnade jag väldigt fort för var man än tittade så dök det upp mängde av folk som små krokusar. Sara konstaterade även att här var det mer normalt att vara en turist än att inte ha det. Vi gick ner till slutet av trädgården genom att kryssa mellan mängder av "turistpolare" och åt sedan baugette. När vi skulle gå vidare så tyckte jag att det vore synd att inte utnyttja den fina glassvagnen innan vi gick vidare, så mumsig glass inhandlades. Chokladglassen var väldigt god men dessvärre finns det inget som slår italiensk glass. Åh, denna glass! Trädgården var som väntat fin och stor, vi lyckades även komma till en del av trädgården när det var en vattenshow. Det var lite underhållande och fick mig att fundera på om det var möjligt att ha vattenshower även 1682 då Ludvig XIV flyttade regeringen permanent dit. Slottet var väldigt maffigt och fint såklart den med. Häftigt att vistas på en plats så mycket historia jag har läst om har utspelat sig. Att gå omkring i slottet var fint första kvarten, sedan börjar det stocka sig med människor och syrebristen började också infinna sig. Vilket var väldigt synd, men jag tittade så mycket jag orkade och tänkte att när jag sedan kommer hem så ska jag titta på Sofia Coppolas film Marie Antoinette. För att på så sätt komma tillbaka till alla vackra rummen då det är lite mer folktomma och tänka att jag också har gått omkring där.

Det blev en lugn hemmakväll sedan med lite pasta och småsnack innan vi sedan gick och la oss. Livet som turist kan ibland vara lite uttröttande ibland.

Lägenheten som Sara och Anna hyr är en möblerad och rymlig en med högt i tak och en innergård som får en att känna att man inte alls kan vara i en storstad. Förstår att dem trivs, jag och Björn trivdes. Han som äger den är en filmare och fotograf som nuvarande bor i Sarajeovo med sin familj. Ovanför sängen där vi sov var fotografi uppsatta, vi antog att de var hans. Sista kvällarna brukade jag och Björn titta på dem för att sedan prata om dem innan vi somnade.

Tanken denna lördag var att vi skulle gå upp tidigt, hinna iväg i vettig tid till Sacre Coeur och Louvren så att vi sedan i sin tur skulle hinna att möta upp Sara på hennes jobb vid klockan två för att sedan äta falafel i den judiska stadsdelen runt metrostationen St-Paul. Go fullspäckat schema go! Istället råkade det bli sovmorgon och att av misstag tog jag ut fyrahundra euro i en bankomat istället för fyrtio. Så när vi vid klockan elva var vi på väg mot metron till Sacre Coeur så insåg vi båda att vi aldrig kommer hinna med allt idag. Vi bestämde oss för att rycka lite på axlarna och tycka att det var helt okej. Vi klev av vid Blanche och jag tog ansvaret för kartan, tänkte att vi kunde gå en liten omväg till Sacre Coeur så att vi skulle se mer. Vips hade vi både gått förbi Moulin Rouge samt vandrat runt i den mysiga stadsdelen Montmatre innan vi var framme vid kyrkan. När Sara sedan ringde och sa att hon var trött, väldigt gärna ville sova lite samt att vi kan gå ut och äta på kvällen i Bastille så tyckte både jag och Björn att det var en bra idé. Vi fortsatta att ströva runt lite i Montmatre för att sedan åka till Louvren.

När vi åkte metron valde vi uppgången vid tunnelbanan för att slippa den eventuella kön utanför, Sara tipsar återigen. När vi väl hade kommit in så gick vi för att se Mona Lisa. Som så många har sagt så var tavlan mindre än vad man förväntade sig. Efter det gick vi till utsällningen om Asien, Mexico och Canada. Denna uställningen tyckte både jag och Björn var väldigt intressant med dens statyer. Efter allt åkande och strövande var vi väldigt trötta och vi valde att inte undersöka det gigantiska museumet mer, det får helt enkelt bli en annan gång. Vi gick ut och satte oss för att beundra glaspyramiden, dricka lite vatten och fundera på vad vi skulle göra nu. Det blev att gå lite på stan, köpa espresso till Björn och sedan åkte vi metron hem. 

På kvällen blev det som sagt Bastille och efter ett tag fann vi en uteservering som passade oss. Jag som inte är särskilt vågad när det kommer till pröva på okända maträtter tog entrecote med pommes, väldigt goda pommes är det värt att tillägga. Efter vi var klara gick vi vidare, det stället Sara hade i åtanke hade dessvärre sommarstängt så vi hamnade på ett indiskt ställe. Dem andra beställde alkoholhaltiga drycker och jag darjeeling te, fick en egen tekanna och allt. Först ville jag ha alternativet "teatime" men det var dessvärren endast tillgängligt till klockan sju. Väldigt mysigt kväll.

När vi steg upp vid elvatiden var jag mest trött i kropp och huvud sedan allt resande. Björn var däremot mest väldigt glad och omvända mig när vi började ta trapporna upp till Eiffeltornet. Innan dess blev det självfallet frukost och vi insåg snabbt när vi kollade i kylskåpet att vi igår inte hade gjort en fullständig frukosthandling. Så det blev en tur till det närbelägna Franprix för att handla yoghurt, ägg och nutella. Kände oss allt lite franska där vi vandrade runt i butiken, fast ändå inte såklart. Vi förstod ju knappt något på alla förpackningarna och nästan inget av vad kassöreskorna sa. 

Dagen innan hade Sara ordnat met varsett metrokort så att vi kunde fara hur vi ville i innerstaden. Något vi använde flitigt under vår vistelse när vi åkte runt bland de olika servärdheterna. Dagens mål var Eiffeltornet och Notre Dame. Tipsen vi fått från vår värd var att det är smart att ta trapporna upp till andra våningen i Eiffeltornet för att sedan åka upp till toppen därifrån, på så sätt slipper man den enormt långa kön till hissen. Så trapporna blev det och jag fick legga för hon i kassan trodde inte på att jag var yngre än tjugosex år. För om man var under tjugusex och bodde i Europa fick man gå in till reducerat pris. När jag gick i trapporna kom jag fram till två saker; att jag är mer höjdrädd än vad jag trodde och att jag inte kunde släppa min förvåning över att Eiffeltornet var brunt och inte svart. Har alltid trott att det var svart. Något som kanske går att räkna ut så åkte jag aldrig hissen till toppen, Björn tänkte göra det men sedan blev det krångligt i biljettluckan så vi båda bestämde oss för att gå ner istället. Något jag tyckte var väldigt befriande att få komma till marknivå igen.

På vägen till metron gick vi in i det Japanska kulturcentret och besökte deras shop. Det kändes lite humoristiskt att resa till ett land för att uppleva deras kultur och sedan så besöker vi ett ställe där det är en helt annan kultur. Jag hittade iallafall en väldigt fin skrivbok med en sur flicka på som jag handlade. När vi gick där ifrån kom vi överrens om att vi verkligen måste besöka Japan någon gång, det vore helt underbart. Det är något återkommande när jag och Björn reser, att vi redan då börjar fundera på alla andra ställen vi också vill besöka. Innan vi åkte vidare i vårt turistande prövade vi en crepe med nutella i, inte riktigt min grej faktiskt och sedan så for vidare till Notre Dame. Byggnaden Notre Dame var som förväntat; storslaget och vackert. Jag och Björn som fortfarande var mätta på praktfulla kyrkor sedan vår vistelse i Venedig nöjde oss med att kolla på utsidan för att sedan gå vidare för att handla espresso till Björn.

När vi steg av metron vid Sara så fick Björn infallet att vi borde se om vi kunde hitta till den där skivbutiken som vi hade gått förbi dagen innan. Efter lite letande insåg vi att vi inte visste var den låg men hittade istället en väldigt mysigt bokhandel. Det var där vi hittade roliga vykort och som en lurvig katt låg och gottade sig bland böckerna. Dagen innan hade vi bestämt att vi skulle handla kvällsmat tillsammans när alla var hemkomna. Men tjii fick jag och Björn, för våra värdar hade redan hunnit iväg till affären när vi kom hem. När de sedan kom inrammlande genom dörren fick vi reda på att på menyn stod det ost- och spenatlasagne. Först var det endast en spenatlasagne men sedan när vi tillsatte mer och mer ostsorter ansåg jag att namnet borde ändras lite. Sedan när matlagningen satte igång improviserades det friskt från alla håll för att få till maträtten. Resultatet blev väldigt gott och jag börjar undra om inte mozzarellaost passar till allt. Kvällen slutade i liknande anda som gårdagen med prat, pepsi och fredagen till ära; vin. Hej mys Paris!

Jag och Björn hade svårt att sova innan vår avresa till Paris. Vilket resluterade till att när vi steg på bussen klockan två på torsdags morgonen så var vi mest peppade och inte alls särskilt pigga. Klockan elva då vi slutligen var framme i Paris hade både han och jag passat på att slumra till på bussar och flyget, så vi var skapligt männskliga när vi lite förvirrat klev av flygbussen. Denna resan hade ingen av oss planerat särskilt grundligt, mest att vi ska till Paris, titta på saker och ha det väldigt mysigt. Vi båda var väldigt nöjda med denna planen. Därav hade ingen av oss någon aning om vart vi befann oss när vi klev av bussen. Vår plan var att dra fram vår karta och sedan när vi hittat en Metro lokalisera oss. Något väldigt tacksamt skedde väldigt fort, en fransman som bröt charmigt på engelska kom fram till oss och frågade om vi ville veta vart vi var. Vi sa självfallet ja och han visade för oss hur vi skulle ta oss till Triumfbågen, där vi sedan skulle möta upp Sara om två timmar. Detta mötet gjorde både mig och Björn på gott humör och vi båda lovade oss själva att vi hädanefter alltid ska hjälpa turister som gått vilse.

Innan Sara mötte upp oss hann vi vandra på storgatan Champs Elysées, köpa fika på Ladurée och sedan gå till Triumfbågen och fika. Det vi fikade var macaroner, något som vi antog var väldigt franskt och som ingen av oss hade smakat tidigare. Själv blev jag djupt fascinerad över hur dem hade fått till smaker som jag tidigare relaterade till lukter. Vaniljen smakde såsom vaniljparfym luktar och guavan smakade som butiken Body Shop luktar. Gatan Champ Elysées som konditoriet låg på var sannerligen en gata för dem som hade djupa plånböcker och det kändes som om alla dyra märkesbutiker tog aldrig slut. Vi hittade en butik som sålde Kusmi te och jag blev nyfiken och gick in. Det slutade med provsmakning och att vi handlade en present till vår värd Sara. Även en tanke grodde i mig att detta relativt dyra teet som jag så länge har undvikit kanske är värd sina slantar? För det var sannerligen ypperligt gott.

När Sara hade mött upp oss var vi väldigt trötta men glada. Vi hade gjort så mycket saker som våra trötta skallar orkade så nu var det bara att sig hem till Sara. Sara som är min rastlösa barndomsvän som far och flänger runt om i världen, just nu är hon i Paris och det var mer än ett år sedan jag såg henne sist. Sara bor med sin vän Anna och dem har erbjudit att vi kan bo hos dem under vår vistelse i Paris. Väldigt snällt. Vi gick och handlade mat strax efter att vi hade kommit hem. När vi gick runt i den franska matbutiken förklarade Sara att dem inte var uppbyggda som de svenska. Medans vi har allt samlat på samma ställe så går dem till olika ställen för att köpa bröd, kött, frysta varar och basvaror. Jag tyckter väldigt mycket om bröd så detta sätt att handla tilltalade mig väldigt mycket. På kvällen lagade Björn till en supergod pastarätt, sedan åts det godis och pratades strunt. Senare på kvällen när Anna kom hem från jobbet blev det mer struntpratande och fika. Innan jag och Björn somnade kom vi överrens om att vi var värda en sovmorgon.

Väntar på Björn. Jag sitter vid Sacre Coeur i mitt linne med miniatyr segelbåtar på. Vår plan är att efter lite baugettätande och spatserande i Montmatre ska vi sedan åka vidare till Louvren.