fan vad söt du är

För att jag tycker massor om frukost och den här bilden som Björn har tagit visar det väldigt bra. Den eviga perfekta kombinationen på morgonen för mig är varm choklad, nybakat bröd och ett kokt ägg. Något som inte händer så ofta och kanske även därför som den anses som perfekt.

Tryck på bild för bildkälla

Den där fina almanackan från Ordning&Reda som Björn skämde bort mig med. En almanacka som får mig att bara vilja aktivera mig samt klottra den full med liten Emmy skrift över alla sidor. Denna kalendern har en plastficka på framsidan och två på baksidan så att man kan göra den mer personlig, när jag såg det så kände jag att det är dags att göra en paus i mitt egna kalenderskapande. Så fint! Väskan till stickade jag förra året, den såg lite fattig ut först därav att den fick ett par öron. Väskan innehåller både min kalender, penna och ett anteckningsblock.

På den senaste tiden har jag kommit underfund med att jag tycker väldigt mycket om mönster som andas några årtionden längre bort. En vild chansning vad det beror på kan vara när jag förra året gick igenom min mormor och morfars fotoalbum för att göra ett bildspel till min mammas femtioårsdag. Klädsnitt, mönster och färger drog verkligen min blick. Något som späddes på sedan när jag i höstas letade loppisgrejer i min pappas alla bodar och där fanns det gamla kläder från min farmor i klara färger och mönster. Första gången jag insåg att hon nog allt var riktigt ball i sin ungdom. Så när jag ser mönster som på detta kuddöverdrag tänker jag på min mormor, morfar och min farmors hemliga klädgömma och då blir jag hiskeligt glad.

Håller på att samla på mig böcker som ska inspirera mig till att sticka, virka och att sy. Jag är väldigt mycket för att sitta ner och bläddra i böcker. För mig är det mer lugnande och mer kreativt än att sitta vid internet och leta, för på något sätt så lyckas jag alltid komma in på sidspår och sedan helt enkelt glömma bort vad jag egentligen letade efter. Därav när jag sitter vid datorn brukar det ofta ligga ett anteckningsbok bredvid som jag kan skriva ner i, innan jag börjar, vad jag ska göra. Nästa gång jag köper en bok tror jag allt att det blir om Mah-Jong, galet mycket färg är min grej.

Stickat och virkat, vintage på svenska har jag nog önskat mig i två år och just denna julen då min syster tänkte infria denna önska så slutade boken produceras. Som tur var stötte jag på den på Tradera.

100 blommor att sticka & virka fick jag istället från min syster. Ytterst fin bok som jag än inte hunnit att testa. Fundera på att virka ett par tofflor från den andra boken och sedan applicera några blommor på dem sedan.

Jag har svårt för godispåsar där man har blandat olika sorter och smaker för det finns alltid då dem jag tycker mindre om eller inte alls om. Godispåsen "Gott och blandat" är ett fint exempel på det, varför skulle dem ha lakrits i? Vilket har fått mig på senaste tiden fundera på deras namnval till påsen som nu efter lite eftertanke känns väldigt ärligt. För det måste innebära att Malaco har förutsatt att deras påse inte är hundraprocentigt genomgod samt även att den ultimata påsen behöver innehålla väldigt goda och mindre goda godsaker så att konsumenten sedan i sin tur upplever det goda i påsen som ännu mer gott just för att de mindre goda godsakerna finns med. Vilket innebär att det är gott och blandat, varav ordet "blandat" i deras namn ingriper varje person mindre attraktiva eller äckliga godis bitar.

Svaret är ja väldigt många gånger om, jag är ytterst frestad att mejla företaget och fråga om min fundering till deras namn stämmer. Eller be dem göra en påse som bara heter "Gott", fast då självklart efter Emmy standard.

År 2008 sydde jag upp min systers brudklänning. Nu när jag håller på att samla på mig bilder till eventuella arbetsprover så kom jag fram till att jag inte har någon bild på slutresultatet samt att det heller aldrig blev av att den fick finnas till här. Så här kommer bilder som min pappa har tagit och som jag har redigerat lite. Klänningen konstruerade jag ifrån ett par grundmallar som jag gjorde hejdundrande ändringar på så att resultatet skulle bli den bilden som ligger bredvid mig på golvet.

Jag var ytterst förvirrad och oförstående förtjust första gången jag såg Monthy Python and the Holy Grail. Vi var hemma hos grannen (på landet definieras personer som man har rimligt gångavstånd till som granne) som alltid hade kylskåpet fullt av glass och i källaren fanns bortglömda leksaker där jag helst vill ha den lilla ponny parken i plast. Skulle chansa på att min ålder var cirka tio år och jag minns mig själv sitta i deras soffa och titta på mördarkaniner, bisarra riddare som hade likartade dialoger i deras strävan att hitta den heliga Graalen. Det var en enorm fascination över denna humorn och jag kunde själv inte riktigt lokalisera vad jag egentligen tyckte. Vilket fick mig att inse att den här filmen, liksom vissa böcker jag läste riktade sig mer mot en äldre publik. Filmen började sakteligen rucka på min bild av hur vuxna är. I den här åldern var jag väldigt nyfiken på vuxna människor och vad som krävs att bli vuxen, för jag ville hiskeligt gärna bli vuxen samtidigt som jag väldigt mycket inte ville bli det. Det jag hade uppfattat under tidigare observationer hade fått mig att tyckte att det verkade ganska trist att bli äldre, men den här filmen vände lite på det. För att om vissa vuxna tycker om sådana här filmer så kanske det allt kunde vara helt okej att bli det; vuxen alltså.

Så här ser det ut att leva på tjugofyra kvadratmeter. Det blev mycket hyllor för att alla mina grejer också skulle få plats, vilket jag tycker är himlans fint och hemtrevligt. Har försökt ta kort ifrån vinklar så att man kan få en uppfattning om hur det ser ut även fast man aldrig har varit hemma hos oss tidigare.

Bilderna är tagna några dagar innan jul. Alltså innan denna platta ö fick uppleva ännu mera snö.

Dagen efter var det tre kilometer att gå till båtbryggan och det kändes som om vi då vandrade i Narnia skogen, man väntade lite på att snubbla in i ett klädskåp med varma malätna pälsjackor.

Det var ett gott nytt år.