The thing about the Slayer is she is a whiny little thing, but when it comes to fighting she does have a slight tendency to win.
Innan jag går in i mataffären där Björn bor kan man se allt det här. Om man då väljer att gå ner ifrån den lilla kullen såklart.
Ingen spelar blues som Jeffrey Lee Pierce
The Artificial Mirror
Besökta Fotografiska museumet när jag var i Stockholm sist och det var verkligen något som jag rekomenderar sådär varmt och mysigt. Utställningen innefattade; Pieter ten Hoopen, Sandy Skoglund, Fashion och Lars Tunbjörk. Min favorit var självklar; Sandy Skoglund. Mycket, färg, mönster och galenskap. Precis min grej. De äldre bilderna på Fashion utställningen var också intressanta men Skoglund har tagit mycket större plats i mitt huvud sedan vi lämnade Fotografiska än dem. Jag blir glad när jag tittar på hennes foton samtidigt som jag utforskar på nära håll hur hon har fått ihop varje bild. Äventyr och glädje är en fin kombination.
Alla utom bilden med guldfiskarna är tagna ifrån Fotografiskas hemsida. Till varje bild är källan länkad och där kan man se den i ett större format; något som rekomenders. Mer information om fotografen finns efter bilderna.
Mina största favoriter är Nine slice of marbelcake och Goldfish. Vilken är din?
Texten här under kommer ifrån foldern jag fick på museumet, texten finns även på Fotografiskas hemsida men jag var lite rädd för att den skulle försvinna.
Sandy Skoglund
The Artificial Mirror
Sandy Skoglund representerar en tid då konstnärer börjar använda sig av flera olika medier. Tidigare hade fotografin i stort dominerats av dokumentärt arbete. Iscensatta konstruktioner för fotografi likt Skoglunds var sällsynta. I en tid då vi trodde på bildens autenticitet förbufflade Skoglund oss då vi betraktade hennes bilder som verkliga dokument. Innan den digitala bildbehandlingens tid förstod vi att Skoglunds figurer var skulpterade, att rummen var uppbyggda och målade, och att varje detalj berörts av konstnärens hand.
Skoglunds drömska bildvärld fortsätter att fascinera. Hennes verk är förankrade i den egna upplevelsen av medelklassens leverne. Skoglund var ett livligt och kreativt barn som kände sig marginaliserad i den konformitet som rådde i småstadslivets Amerika. Följaktligen skildrar hennes komplexa undersökningar de inhemska miljöer skapade av människan som är i opposition till naturen. Djuren i Skoglunds verk uppenbarar sig ofta som andar bland mänskliga invånare. Människorna i bilderna verkar omedvetna om djurens existens. Naturens intrång visar att den är någonting som vi förnekar.
Skoglund belyser det märkliga i vår fabricerade värld, något som skildras i hennes stilleben av kubiska morotsbitar lagda i prydliga rader på en prickig tallrik. Hennes popkonst-palett referar till våra egna materiella konstruktioner och det tivoli som är vår konsumtion. Hennes bildspråk är fängslande, ändå känner vi instinktivt att det finns något falskt i dess lättsinnighet. Mänsklig påhittighet avbildas som både fantastifull och dysfunktionell en anomali i ekosystemets naturliga balans. Det vi försöker förtränga genom vår konsumtion är vår ofrivilliga och ofrånkomliga underkastelse inför naturen.
Källa är Chief Curator Michelle Marie Roy.
Alla utom bilden med guldfiskarna är tagna ifrån Fotografiskas hemsida. Till varje bild är källan länkad och där kan man se den i ett större format; något som rekomenders. Mer information om fotografen finns efter bilderna.
Luncheon meat on counter - Sandy Skoglund
Nine slices of marblecake - Sandy Skoglund
Orange on a box - Sandy Skoglund
Revenge of the Goldfish - Sandy Skoglund
Shimmering Madness - Sandy Skoglund
Squirrels at the drive in - Sandy Skoglund
A breeze at work - Sandy Skoglund
Mina största favoriter är Nine slice of marbelcake och Goldfish. Vilken är din?
Texten här under kommer ifrån foldern jag fick på museumet, texten finns även på Fotografiskas hemsida men jag var lite rädd för att den skulle försvinna.
Sandy Skoglund
The Artificial Mirror
Sandy Skoglund representerar en tid då konstnärer börjar använda sig av flera olika medier. Tidigare hade fotografin i stort dominerats av dokumentärt arbete. Iscensatta konstruktioner för fotografi likt Skoglunds var sällsynta. I en tid då vi trodde på bildens autenticitet förbufflade Skoglund oss då vi betraktade hennes bilder som verkliga dokument. Innan den digitala bildbehandlingens tid förstod vi att Skoglunds figurer var skulpterade, att rummen var uppbyggda och målade, och att varje detalj berörts av konstnärens hand.
Skoglunds drömska bildvärld fortsätter att fascinera. Hennes verk är förankrade i den egna upplevelsen av medelklassens leverne. Skoglund var ett livligt och kreativt barn som kände sig marginaliserad i den konformitet som rådde i småstadslivets Amerika. Följaktligen skildrar hennes komplexa undersökningar de inhemska miljöer skapade av människan som är i opposition till naturen. Djuren i Skoglunds verk uppenbarar sig ofta som andar bland mänskliga invånare. Människorna i bilderna verkar omedvetna om djurens existens. Naturens intrång visar att den är någonting som vi förnekar.
Skoglund belyser det märkliga i vår fabricerade värld, något som skildras i hennes stilleben av kubiska morotsbitar lagda i prydliga rader på en prickig tallrik. Hennes popkonst-palett referar till våra egna materiella konstruktioner och det tivoli som är vår konsumtion. Hennes bildspråk är fängslande, ändå känner vi instinktivt att det finns något falskt i dess lättsinnighet. Mänsklig påhittighet avbildas som både fantastifull och dysfunktionell en anomali i ekosystemets naturliga balans. Det vi försöker förtränga genom vår konsumtion är vår ofrivilliga och ofrånkomliga underkastelse inför naturen.
Källa är Chief Curator Michelle Marie Roy.
