jag säger att min hud luktar otrevligt klor, han säger att det doftar mys

40 längder senare stod jag och min barndomsvän lutade mot simbassängskanten. Det hade blivit en slags rutin ifrån början då det ver mest som ett misslyckat försök att få bort stelheten ifrån våra nackar innan vi gick upp ifrån vattnet, nu månader senare har det mer blivit som en samtals avrundare. Ja, hon och jag agera radio för resterande simhallen, tystnad är något inte särdedels vanligt när vi umgås. Den här dagen var självklart något utöver det vanliga, annars skulle det inte få bli nämnt, för en som arbetade på simhallen avbröt vår rutin genom att informera oss om i brysk simlärar ton att vi allt skulle simma 8 längder till för att det nu görs en undersökning om hur många som kan simma och bara för att vi kan simma fram och tillbaka betyder det inte att vi kan simma. Nejdå, för att bekräfta sådan kunskap skulle vi allt simma ryggsim, bröstsim och dyka. Jag och min vän såg säkerligen ytterst förbryllade ut och vi gjorde som hon sa. För mig var det nog delvis för hennes burdusa sätt samt min gamla simlärar skräck som gjorde sig påmind ifrån yngre år då mina bentag inte var tillräckligt vackra för att förtjäna att vistas i stora bassängen. I nutiden dök vi, simmade och fick skriva dit namn och mobilnummer på en lapp för att vi även skulle vara med i en pristävling.

Så härmed kan jag kungöra att jag Emmy kan simma!

Är klar med klänningen som får mig att känna mig som en sådan där jätte stor socker snurr klubba som finns på marknader.

Sytt en klänning sedan november och nu blev den klar efter massa fixande och trixande med mönstret. Klänningen får mig att känna mig som en stor sockrig klubba som har rymt till verkligheten ifrån dens tecknade serie där den hör hemma i.

Fick för mig att den här klänningen skulle passa ypperligt i ett vinterlandskap så jag frågade Pauline om hon hade lust att ta några bilder. Några bilder blev många och massa fina bilder.


Alla bilder tagna av Pauline Fransson









Håller nu på med att konstruera ett mönster till en till klänning, blå med vita prickar.
Damdi damdi-daaaa

Lisa sa, problemet med dig är att du är på låtsas, fast kanske är det bara så man kan vara äkta.

Mycket snö och jag får för mig att ta kort.
Det blev mycket vitt.
Det blir mycket suddigt.





It ain't gonna save me

Jimmy Lee Lindsey Jr. mer känd under sitt artistnamn Jay Reatard

Det finns en del av mig, stor del, som tycker väldigt mycket om punk. En genre som tog sin kraft och började i mitten av 1970 talet och som enligt min mening inte överlevde särskilt länge. I nutid är det svårt att hitta något som förmedlar den känslan som punken flödade av då, för det jag vill ha är det soundet fast det ska även avspegla nutiden. I mitt letande vandrade Jimmy Lee Lindsey Jr. under sitt artist namn Jay Reatard in i mitt liv och jag var i extas. Jay Reatard och The Reatards har charmat mig hittills, får se om fler av hans musikprojekt gör det. Dessvärre den 13 januari så hittades Jimmy Lee Lindsey Jr, 29 år gammal, död i sitt hem. En vän till Lindsey har uttalat sig om att Lindsey hade influensa liknande symptom innan han dog, dödsorsak är dock inte fastställds än. Det känns konstigt, ovant. För mig var det han jag skulle se live och stå där längst fram och tänka att jag inte fick vara med under KSMB eller Angelic Upstarts storhetstid och att det inte gjorde något för jag var med nu. Det kommer aldrig att ske.

Jag är bara 20 och han blev 29.



The world is ending and people are taking pictures. That won't last.

Jag är flickan som är frisörernas motsvarighet till tonårsmardrömmen som föräldrar med skräck inväntar när deras barn växer upp. Dem vet det bara inte förrän jag öppnar munnen. När jag gör det förutsätter jag alltid att dem inte förstår mig, självfallet finns det undantag och det är dem frisörer som har naturliga lockar som jag har, dem litar jag på, dem förstår mitt språk. Idag var en sådan dag då jag inte trodde på frisören som skulle leta fram den hårprodukten min lockiga frisör hade i mitt hår sist jag klippte mig. Frisören fick övertala mig med saker som att det var en sådan produkt min lockiga frisör brukar ha i sitt hår och att det var den produkten hon brukar ha i lockiga flickors hår när hon klipper dem. Jag handlade och fick lite dåligt samvete för min misstro gentemot henne.


Nämnde jag att jag fortfarande är osäker på om jag fick rätt?

 

 


Not all witches live out in the wilds luring little children to their grisly deaths. But a girl needs goals.

Jag var väldigr skeptisk till det där Twin Peaks som min pojke försöka putta in i min tillvaro. Han sa att det var skapat av David Lynch vilket som han nog antog skulle göra mig mer intresserad eftersom vi hade sett Blue Velvet. En film som var väldigt bra, den förmedlade väldigt mycket känsla som spänning, skräck och obehag. Så jag visste inte riktigt om jag ville se en serie som skulle göra mig helt nattsvart invändigt, att jag även ansåg att namnet Twin Peaks inte lät avsevärt intressant samt att jag inte heller är så förtjust i att följa serier. Mycket negativitet helt enkelt fast endå slutligen så fick han mig att titta på ett avsnitt. OCH DET VAR UNDERBART. Att titta igenom första säsongen är som att njuta av en enda jättelång enormt sevärd film. Min favorit karaktär är Audrey Horne, därav alla dessa bilder på henne.



When I was just a little girl I asked my mother what should I be?"Fuck 'should'," she said.


Min vän  sa att något som man inte vill är att ha en mobil som kämpar för att bli självständig. Något hon la till efter jag berättat om problemen jag under det senaste året har haft med min telefon. Så; BAM, efter ett års velande blev det en ny. Efter att ha undersökt den, något som är ett måste när jag införskaffar nya prylar, så klickar jag in mig på sms, tryckte på mallar och kom sedan dit som bilden visar. Självfallet började jag skratta åt tragiken av att ha en mall för "Jag älskar dig" på min mobil, för det kändes så fel. Började sedan leka med tanken att om hundra år eller mer så kommer forskare ta fram det här beteendet som det mest typiska för den här tidsåldern, att man inte tog sig tid till att själv skriva ett sms på tre ord till någon man säger sig älska.

Pappa säger att när man kan göra en klänning av paraplyer så är man nära ett stordåd

Att fan vad söt du är startades var av rädslan för att glömma vad jag företog mig, ensamhetskänslan samt viljan att dokumentera de humoristiska händelserna i min tillvaro. Sjutton år och om möjligheten fanns hade jag nu skickat till en yngre mig Masshysteri, Hanna Hirsh, Box Elders och Kate Bush för att på så sätt bli mer förberedd för de kommande två åren. Nu är allt annorlunda, har varit det ett bra tag nu och att jag vill skriva här är nu inte av samma anledningar. Så; hej fan vad söt du är! Tjugoåriga Emmy kommer nu att påbörja en annan typ av ordtömning här. Struntar i vad du anser om det, för jag har en söt pojkvän och livet är solsken. Sug på den!


RSS 2.0