We’ve been hearing explosions out of Fred and George’s room for ages, but we never thought they were actually making things,” said Ginny. “We thought they just liked the noise.
Harry Potter maratonet har börjat igen. Jag såg Dödrelikerna del 1 på bio förra veckan. Trots att Daniel Radcliffes tama gestaltning av Harry Potter som innebär att han både verkar dum och misslyckad som magiker så lyckades dem andra skådespelarna gör riktigt bra ifrån sig och historien höll på ett fint sätt och jag vill se den igen. Nu när alla fått så bra kläm på hur man gör Harry Potter filmer så skulle de kunna börja om från början igen och göra om första till och med fjärde boken och därmed även trycka in lite lysande tvillingarna skämt. Längtar efter juli då den sista delen kommer ut på biograferna. Här ska det börjas läsas Harry Potter igen för att peppa till nästa film.
Once more with feeling
Tre vardagar i Stockholm och detta har hänt hittills
· Trots liten bostads yta så känns det inte litet här. Hyllorna gjorde susen och mys faktorn är hög. Den lilla ytan har minskat den mindre paniken jag brukar få när jag förvirrar bort mina grejer. För nu vet jag att trots de inte vill komma fram så finns dem i närheten.
· Vågar inte knyta mina skor i rulltrappan som jag idag såg en annan göra. Jag åker fortfarande de branta rulltrapporna med ett obehagligt sug i magen och håller i mig stadigt.
· Igår upplevde jag, när jag åkte runt med lokaltrafiken, en tant i åttioårsåldern som plankade. Hon gick på efter mig och sov strategiskt så fort konduktören kom, samt kisade med ena ögat för att se att kusten var klar innan hon öppnade båda. Hon har helt rätt, ska man planka är det nog bäst och börja göra det när man är pensionär.
· Dem har snälla och Peppiga Pia liknande arbetsförmedlare här som får mig att känna att få ett jobb är en baggis.
· Känner mig lantlig och trivs väldigt bra med det.
· Jag är mycket långsammare än alla andra och har inte än lyckats att dra på mig det där ansiktsuttrycket som talar om för alla andra att jag håller på med något ytterst viktigt. Har märkt att många har den minen och har haft god lust att följa efter dem och undersöka vart det leder mig.
· Trots liten bostads yta så känns det inte litet här. Hyllorna gjorde susen och mys faktorn är hög. Den lilla ytan har minskat den mindre paniken jag brukar få när jag förvirrar bort mina grejer. För nu vet jag att trots de inte vill komma fram så finns dem i närheten.
· Vågar inte knyta mina skor i rulltrappan som jag idag såg en annan göra. Jag åker fortfarande de branta rulltrapporna med ett obehagligt sug i magen och håller i mig stadigt.
· Igår upplevde jag, när jag åkte runt med lokaltrafiken, en tant i åttioårsåldern som plankade. Hon gick på efter mig och sov strategiskt så fort konduktören kom, samt kisade med ena ögat för att se att kusten var klar innan hon öppnade båda. Hon har helt rätt, ska man planka är det nog bäst och börja göra det när man är pensionär.
· Dem har snälla och Peppiga Pia liknande arbetsförmedlare här som får mig att känna att få ett jobb är en baggis.
· Har hunnit gå vilse en gång men lyckades tack vara mitt egna ologiska tänkande att hitta fram till den underbara "T" skylten som betyder att nu är jag i säkerhet.
· Känner mig lantlig och trivs väldigt bra med det.
You there, give me a chair, I'm a hundred and seven!
Äh, det gör jag imorrn...
Systern har ritat av mig igen, den här gången i blyerts. Sådant gillar jag.
Tidigare gånger som jag haft äran att bli avritad:
Tjugoett år och inte mer
På äventyr
I like to look for things no one else catches. I hate the way drivers never look at the road in old movies.
Whisper to my best friend "Let's go before it's to late"
when they kick out your front door how you gonna come? with your hands on your head, or on the trigger of your gun?
Jag gömmer mina drömmar precis där din axel blir till hals
Jag tycker om när bloggar jag följer länkar bloggar som dem följer. Det är något med länkar som gör mig hiskeligt nyfiken och som får mig att bara vilja trycka på dem. Förundras ibland över alla de bloggar jag följer där jag inte alls känner människan som jag så ihärdigt förföljer. Saga är en av dem.
Bilden är tagen ifrån hennes blogg
Saga Sig är en fotograf ifrån Island, nu är hon bosatt i London. Jag själv föreställer mig att hon är en färgstark person som har galna egenheter, är stundtals sådär inåtvänd och tar då sin inspiration ifrån My Little Pony. För så känns jag det när jag tittar på hennes fotografier.
Bilden är tagen ifrån hennes blogg
Saga Sig är en fotograf ifrån Island, nu är hon bosatt i London. Jag själv föreställer mig att hon är en färgstark person som har galna egenheter, är stundtals sådär inåtvänd och tar då sin inspiration ifrån My Little Pony. För så känns jag det när jag tittar på hennes fotografier.
Jag ska dansa, fastän hjärtat brister
I tre veckors tid har jag hållit andan medan jag samtidigt har tryckt in trafikvett, teoriplugg och packa flyttkartonger. Nu är allt klart och allting känns plötsligt väldigt enkelt i min vardag. Jag ska flytta på riktigt den tionde december, jag ska inte åka hem igen och forsätta kampen med att ta mitt körkort. Det har gått tre dagar och jag är fortfarande väldigt förundrad över det här konstaterandet; jag har körkort.
