Sweeter than sugar, cuter than pie, I'm the apple of his eye
Jag och Björn ska till Venedig och för att minska flygpriset bestämde vi oss för att endast ha vårt handbagage som packning. När jag packade blev jag återigen överraskad över min Kånkens utrymme. Fast det som slutänden gav mig mig mest förundrad var att jag omedvetet valde kläder så att min packning färgmässigt skulle passa bra tillsammans. Jag insåg detta när jag tänkte lägga till ett linne i en grön färgnyans, något som tog emot och jag valde ett annat. Detta fortsatte då jag la till mormors gamla kjol i packning för att det plaggets färg avviker lite ifrån mina andra val och på så sett så stärks dem. Att ha en liten motsatts är bra för resten. Jag är nöjd, trots att en del av mig finner att jag är lite töntig.
Fortsatte med min hemlösa livsstil på Mysön. En öde ö som ännu en gång ska befolkas av den Wokseppiska släkten, samt en Swansson.
Ååå-ka pendeltåg, jag är en loser baby, jag har inget körkort.
Jag har en körskollärare som berättade under min andra teorilektion att ungdommar endast kan hålla sig koncentrerade i tio minuter när någon annan talar. Under den tidigare lektionen där jag satt och lyssnade samt förde flitiga anteckningar hade jag funderat på om hon led av någon sjukdom eller dylikt. För hon kunde helt plötsligt skrika ett ord högt för att sedan återgå till normal samtalston och fortsätta som om inget hade hänt. Körskolläraren har en förkärlek till dessa höjningar av rösten när ämnet ond bråd död förs på tal.
Jag har börjat fundera på om detta har på något sätt utvecklats till en yrkesskada, för oavsett om det är teorilektion eller ej så kan hon lite då och då skrika ett ord högt. När jag övningskör handlar det mycket om alla människor (på cykel, i bil, med rullator och så vidare) som jag kunde ha kört på om de hade stått just där jag hade kört lite för fort, eller där jag haft för lite uppsikt eller ingen alls. Något som har lett till att den uppstressade person jag är har börjat peka ut icke existerande människor när jag råkar missa en extra blick i backspegeln när jag kör som då självfallet dör. Min mor säger att detta beteendet min körskollärare har är för att jag alltid ska minnas det körskolläraren har lärt mig; köra försiktigt och att alltid det finns bilar som kan köra på mig och trafikanter som jag kan köra på.
Ibland undrar jag, kanske lite naivt, om det inte fanns ett annat sätt för mig att få den informationen?
Jag har börjat fundera på om detta har på något sätt utvecklats till en yrkesskada, för oavsett om det är teorilektion eller ej så kan hon lite då och då skrika ett ord högt. När jag övningskör handlar det mycket om alla människor (på cykel, i bil, med rullator och så vidare) som jag kunde ha kört på om de hade stått just där jag hade kört lite för fort, eller där jag haft för lite uppsikt eller ingen alls. Något som har lett till att den uppstressade person jag är har börjat peka ut icke existerande människor när jag råkar missa en extra blick i backspegeln när jag kör som då självfallet dör. Min mor säger att detta beteendet min körskollärare har är för att jag alltid ska minnas det körskolläraren har lärt mig; köra försiktigt och att alltid det finns bilar som kan köra på mig och trafikanter som jag kan köra på.
Ibland undrar jag, kanske lite naivt, om det inte fanns ett annat sätt för mig att få den informationen?
polaroid boy, polaroid girl, you're so white and you're so cute
Var vid flisorna på vägen hem.
Dreams feel real while we're in them. It's only when we wake up that we realize something was actually strange.
Helt utan fördomar började jag vandra på Drottninggatan, mitt egna personliga mål för den här dagen var att ta reda på om denna gata är något jag gillar eller inte. Vänner har sagt till mig att den både är tråkig och praktisk. Jag är nu beredd att hålla med om detta uttalande, för om jag i shoppingsyfte kommer lägga en visit här i framtiden till denna hysteriska gata är nog enbart om jag verkligen vet vad jag är ute efter eller för att vistas i affären Beyond Retro. Under min upptäcktsfärd i den butiken fann jag att trivseln var hög och jag log mest åt alla deras utvalda, ofta förskräckligt fula, inte alltför ofta fina kläder. Det kläderna hade mest var en stark karaktär som uppmuntrade mitt huvud att visualisera bilder på de människor och miljöer där just de plaggen har levt och varit någons favorit. Helt underbart men ingen fyndlycka här alltså, Myrorna i Ropsten var mycket mer tjänstvilliga med den varan. När jag sedan mötte upp Björn för att gå på bio, Inception, tipsade han mig om att jag borde prova på Södermalm nästa gång.
Så, undersökningen fortsätter.
Så, undersökningen fortsätter.
Det osynliga barnet, Tove Jansson
Det är lite Tove Jansson hysteri för mig just nu. Det börjar sakta slå om till höst och jag suktar efter nya äventyr att sluka. Om regnrusket fortsätter tror jag att det blir att begrava mig med Tove Jansson, J.K. Rowling och Pride and Prejudice.
Ifrån Hemulen som älskade tystnad och som byggde ett nöjesfält
Ifrån Hattifnattarnas hemlighet
Ifrån Hemulen som älskade tystnad och som byggde ett nöjesfält
"Ifall det är någon som inte vet vad pensionerad betyder så är det att man får göra precis vad man har lust till i frid och ro när man har blivit tillräckligt gammal."
Ifrån Hattifnattarnas hemlighet
"Om han bara finge prata, det hindrar en så bra ifrån att tänka."
Filifjonkan som trodde på katastrofer
Lite kort ifrån Björns lägenhet som jag håller på att Emmyfiera, lite.
Badrummet som först var ett "Åh, nej!" som sedan blev ett "Åh, ja!" efter Inky, Blinky, Pinky och Clyde flyttade in. Tycker väldigt mycket om skåpet till höger för övrigt.
Hallen och denna skohyllan gjorde att jag kände mig ytterst fyndig.
En av lamporna som chockade Björn för han uppfattade dem som enorma i jämfört med hans lägenhet. Jag hade mer bestämt mig för att de var precis lagom stora, just för att jag hade blivit så fäst vid dem.
Pappan och Havet, Tove Jansson
Muminpappan funderar över sitt tungsinne
"Så underligt, tänkte muminpappan bekymrat. Så underligt att folk kan bli melankoliska och arga av att ha det bra."
Lilla My om att vara arg på rätt sätt
"-Om man är arg så är man arg, konstaterar lilla My och skalade sin potatis med tänderna. Man ska vara arg ibland, vartenda knytt har rätt att vara ilsket. Men han är arg på fel sätt, han blåser inte ut någonting, han drar i sig.
-Kära barn sa mamman. Pappa vet nog själv.
-Det tror jag inte, sa lilla My uppriktigt. Han vet inte alls. Vet ni?
-Inte riktigt, medgav mamman."
Muminpappans förklaring till varför havet beter sig så lurigt
"Havet har bara lite dålig karaktär..."Ett saftigt storhetsvansinne
Jag har saftat i flera dagar nu. Det hela började med tanken att jag ville testa att göra saft. Förvånansvärt nog tänkte jag inte "sen, sen, SEN" utan "nu, nu, NU". Positivt överraskad av att jag lyckats rucka lite i mitt huvud som har en förkärlek att skjuta upp vissa saker skred jag fort till verket och påbörja saftigheterna.
Saft som är något jag aldrig tidigare gjort samt inte heller funnit särskilt smakligt, det var nyfikenheten till saftens process från bär till dryck som intresserade mig. Efter plockande, mosande och hällande i fina flaskor var jag nöjd. Så nöjd att jag till och med igår smakade denna röda dryck. Något som gjorde mig förvånad för jag insåg att jag visst tyckte om det, förvånad var jag och glad.
Mycket har skett i Emmy liv dessa dagar.
