fan vad söt du är

Roald Dahl är en av de författarna som färgade mest av sig på mig när jag var liten. Ett barn med skeenadne fantasi kan inte annat än tycka om hans böcker. Mina favoriter var Jojjes ljuvliga medicin, Häxorna, Matilda och Den fantastiska räven. Den sistnämnda boken har Wes Anderson gjort en filmatisering av, ett resultat där beskrivningen underbart känns som en underdrift. Ett citat  av Oscar Wilde som jag hade i mitt tak lydde "Att förklara är att begränsa", så jag nämner inget mera. Egentligen inte så mycket för citatet skull utan mest för att jag inte än med ord kan beskriva hur mycket jag njöt av att se den filmen.

Igår ringde jag till vinnaren i en teckningstävling, temat var att rita sin drömhäst, som min tidning har anordnat. Vinnaren var en sexåring som ritat en nöjd, charmig och tjock häst i starka färger. I början av hennes och mitt samtal var jag inte säker på om hon var närvarande för det enda hon sa var "ja" så fort jag sa något. Efter jag hade gratulerat klart och hon nu istället var knäpptyst bad jag att få tala med hennes pappa så att han och jag kunde komma överrens om hur hon skulle hämta få hem sitt pris. Fort lämnade hon över luren och skrek "PAPPA JAG VANN, JAG VANN!". Sedan under hennes pappa och min konversation så hörde jag i bakgrunden hur flickan galopperade och skrek att hon hade vunnit i hemmet vid andra telefonluren. Hennes pappa var av en fin sort och fixade och ordnade så att han och hans dotter kunde åka tillsammans in och hämta vinsten tillsammans.

Sådant gör mig glad. Att höra en sexåring tokfira i bakgrunden när jag  pratar i telefon med hennes pappa som förstår hur enorm dotterns lycka är.

Den där skepticismen sedan jag kunde dingla med benen i soffan att allt ätligt som jag hört vara nyttigt ska undvikas, har lämnat restspår i mitt huvud. Det är ofta med stor misstro som jag försöker prova på något sådant, jag försöker att dölja mina tvivel, något som är svårt när jag har en kropp som skriker saker trots att jag är tyst. Reflexmässigt brukar jag alltid börjar lukta, sedan gegga, för om lukten inte tilltalar mig så hoppas jag på att kanske konsistensen kan charma mig till kapitulation.

Om jag var en frukt skulle jag vara kiwi.

Min pojkvän är vegeterian.

Jag är nyfiken, så är det. Espressobryggaren vevade upp den egenheten till topp vilket resulterade till en mailkonversation med mig och företaget som skapat detta ting. Nu skulle man kunna anse att problemet är löst, men jag är skeptisk till svaret jag fick. Kan en produkt vara så lik Darth Vader utan att haft honom som inspirationskälla?

Städar mitt rum, river ner och bygger upp. För jag märkte att stora delar av mitt rum har stannat upp i tiden, som ett stor anslagstavla som inte blivit uppdaterad sedan år 2008. I allt detta hittade jag en lapp ifrån 2005 med ett citat ifrån Greg Graffin sångaren i Bad Religion, min dåtida musiksmak som i nuet inte har samma glans. Att läsa citatet var som att kastas tillbaka till då jag försökte få grepp om genren jag tyckte, och tycker fortfarande, så mycket om. För jag ansåg redan då, även fast i stapplande tankegångar, att punk främst inte handlar om att klä sig som en sterotyp punkare utan att det även är ett speciellt förhållnings- och tankesätt till sin omvärld som krävs. Alltså både inåt och utåt eller bara det förstnämnda. Så i min ringa ålder kände jag att det behövdes stöd för en sådan (då var det en väldigt storslagen) tankegång och jag tog till mig då citatet här under. Nu när jag är äldre kan jag fortfarande inte sätta fingret på "vad punk egentligen är", något som jag finner lite charmigt, att ett ord kan kännas så abstrakt. Hur musikpatriotiskt det än må låta så är det enda jag vet är att det var Operation Ivy som startade dessa tankegångar och det bandet kommer aldrig sluta skina starkt hos mig.


PUNK IS: the personal expression of uniqueness that comes from the experience of growing up in touch with our human ability to reason and ask questions.
PUNK IS: a movement that serves to refute social attitudes that have been perpetuated through willful ignorance of human nature.
PUNK IS: a process of questioning and commitment to understanding that results in self-progress, and through repetition, flowers into social evolution.
PUNK IS: a belief that this world is what we make of it, truth comes from our understanding of the way things are, not from the blind adherence to prescriptions about the way things should be.
PUNK IS: the constant struggle against fear of social repercussions.
-Greg Graffin sångare i Bad Religion

Det finns en reklam om espressomaskiner som har gått på tv ända sedan årsskiftet. En reklam jag har väldigt svårt för av den anledningen att jag inte kan lokalisera vad formgivaren till espressomaskinen egentligen vill få fram. Ska jag verkligen fnissande tänka på Darth Vader och samtidigt få hans signaturmeldodi uppspelad bakom mitt pannben varje gång jag ser espressomaskinen? För om så är fallet att de tagit inspiration ifrån Star Wars så tror jag att det budskapet skulle nå ut till fler människor ifall reklam-människorna lägger till en pratbubbla över espressomaskinen där det står "No Luke, I am your father." framöver.

Som sagt många gånger tidigare, jag tycker väldigt mycket om Stolthet och Fördom, känner själv att jag börjar gå ifrån ett hälsosamt tycka-om till ett jag-är-besatt stadie. Det inträffade när jag kände att jag nästan kunde mina favoritdelar av mini serien 1995 utantill och när jag sedan kort efter kände ett stort måste att även inhandlade filmen ifrån 2005. Så den nörd jag börjar bli nu ut i mina alldeles för ofta kalla fingertoppar fann jag det ytterst underhållande att jag hittade en bok vid namn Pride and Prejudice and Zombies. Jag blir ytterst nyfiken.

Det är skrämmande hur fort jag börjar tycka och ha åsikt om saker som jag egentligen inte har någon kunskap om. Satt och frös om mina knän bredvid fotbollsarenan där de allsvenska lagen Kalmar och Malmö möttes igår, min första fotbollsmatch jag gått på och första gången jag givit sporten en sådan där ärlig chans som så många pratar om. Utan att veta regler, taktik eller spelarnas toppform, vilket inte hindrade mig, började jag att diskutera allt det med med chefen för lokaltidningen som jag praktiserar på. Vet inte riktigt vad jag tycker om den här upptäckten för den borde innebära att jag nog allt har fasligt mycket tyckande boende hos mig som inte direkt kräver verklig fakta för att få leta sig fram genom min mun. Samanfattningsvis kan jag meddela att min första fotbollsmatch var en ytterst positiv upplevelse, men jag vet inte om det var själva matchen eller mitt plötsliga ihärdiga engagemang som underhöll mig mest.

En av mina farbröder är här. Jag har så många att jag fortfarande i tjugoårsålder få reda på att folk som jag antagit vara mina kusiner egentligen är en farbror. Det är inte för att skryta som jag nämner det här, mer för att ge en inblick i vilken svårighet det är för mig att vara en god släkting som har lite koll. Vid tillställningar när min fars sida av släkten är inbjuden så blir det oftas för mig det första kallpratet hur man är släkt. Har märkt att min syster ibland gör likadant och frågade en ytterst förvånad flickvän till någon på kalaset om dem två var släkt. Det finns tillfällen då jag däremot känner att jag borde veta det så brukar jag kolla runt med min mor, syster och lillebror. Egentligen borde jag fråga min far eller storebror som är riktiga socitetslejon vid sådana här tillställningar och just därför går de inte. De är ständigt upptagna av skickligt minglande i Woksepp anda, buller buller.

Den här farbron som är här idag är en av dem som jag har koll på. Han som kom in i TV-rummet där tolvåriga Emmy och alla hennes syskon satt i andakt och tittade på den första Harry Potter filmen på VHS. Han stannade framför TV:n, var tyst några sekunder för att sedan fråga "Vad tittar ni på?", "Harry Potter" svarade någon av oss inklämda i soffan fort, förstod han inte att han störde?. Varav han återigen frågade "Vem är Harry då?" och vi pekade på Daniel Radcliffe när han kom på skärmen. Efter den pekningen kom det blixtsnabbt ännu en replik ifrån vår farbror "Men vem är Potter då?". Vi suckade och han gick triumferande därifrån. Ett helt vanligt beteende i för en farbror, dryghet i världsklass. Ibland funderar jag på om min fars sida av släkten är en lite av en maffia. Fast utan ond bråd död, vapen samt illegal handel då.

Tycker fortfarande att det är lite kul att pojken som jag varit tillsammans med snart två år inte har träffat min släkt på fars sida någon gång. Jag ser fram emot när det sker. Hans första möte med en av mina halvbröder är en av alla de där favorit-jag-bara-ler händelser.