fan vad söt du är

Att gå på Brustna Omfamnigar av Almodóvar och inte känna något under och efter filmupplevelsen är för mig något som trycks in i ordet "omöjligt". Jag vill inte skriva om hur filmen är uppbyggd eller berätta om en specifik scen som skapade enorma intryck som gräver sig djupare igenom min intryckscentral med sin bas i mitt bakhuvud. Jag gör inte det för jag vill att filmen ska ses så som jag gjorde det, en filmaffisch utan någon som helst vetskap om handlingen så att filmen endast går in i ens hjärta med ens egna tankar och förväntningar. För mig var det underbart.