Jag säger om man inte hatar världen som den är kan den aldrig ändras
Hon som är väldigt mycket som jag och som bor i skolan mer än vad jag gör utbrast när genomgången av min mobil som var gjord till dagens redovisning "Emmy berätta vad du tänkte". Samtliga ögonpar riktades mot min skepnads framsida och den dval lika dimman som var framför deras ögon sekunderna innan lättade lite och skingrades sedan helt där min förklaring minuten efteråt tog sitt slut. Jag sa att min tanke var att jag hade gjort som jägarna, fast att jag har skjutit en skedängel istället för annat vilt, sedan slaktat den och sparat vingarna i trofé syfte för att pryda mitt hem. Det är inte så att jag är för brutalitet, mer att jag ville skapa lite perspektiv.
För övrigt är bilden här ovan inte mitt sovrum, bara ännu en googel sökning jag använde för mina egna syftens skull.
För övrigt är bilden här ovan inte mitt sovrum, bara ännu en googel sökning jag använde för mina egna syftens skull.
Och hon sade att vi om fem veckor ska ha lärt oss hur man aktiverar tomrum.
Saken är sådan att på min ett års kurs i Form & Design på Kalmar Högskola så gör man allt på en gång. Alltså, man provar på och rör vid många designområden som möjligt under små fem veckors delkurser. Jag tycker om det. Mycket för att jag inte har så mycket kunskap i de flesta, nästan alla områden. Kunskap som jag försöker håva in. En uppgift vi fick för några veckor sedan gick i temat miljömedvetenhet. Vilket innebar att alla i klassen skulle återanvända ett eller flera paraplyer och skapa en ny design. Fäst som jag är vid mitt syende så valde jag att göra en klänning av mina tre paraplyer.
Korten här nedan är tagna av Ewelina. Massa tack till dig som har tagit så massa underbart fina bilder på klänningen och mig.
Klänningen är gjord av tre paraplyer. Övrigt material som användts är 4m sidensnöre, mellanlägg, stadband, 50 öljetter, metalltrådar, samt sytråd.
Och vad är månsken? Solsken i andra hand. Försvagat, förfalskat.
Ratlösheten som driver mig till datorskärmen. Rastlösheten som börjar bläddra genom internet bit för bit för att hitta något som botar mig och som sedan slutar med sova. Mitt huvud säger spontant att det måste vara tröjan som andas vår och som köptes efter en impulsvistelse i Göteberg dagen innan som är anledningen till att det bränner, kliar under min hud. Det här klassas nog som villovägar så för att klargör mina tankar, tvättar dem i nitto grader i en tvättmaskin som under tvätt tiden dansar runt i badrumet, så vill jag försäkra er om att tröjan var rätt och att det är något annat som är fel. Det är bara så att huvudet mitt tycker om att luras genom att slussa in mina tankar till att tro att den enklaste anledningen även är den enda sanna, samtidigt som den övertygningsprocessen i all välmening sker så hörs ett monotont surr i mitt bakhuvud som talar om för mig att en annan mer rätt anledning kan återfinnas bara om jag fokuserar. Bara om jag spelar upp min dag baklänges ifrån mitt i nuet och orientera mig i vad jag har gjort och vilka känslor görandet detonerade. Fokusera och lokalisera.
Tror att det är filmen som är anledningen. Filmen som ta fram ett barn som befinner sig i två världar, den som klassas som verklig och den som anses vara fantasi, två världar som sedan omsluts av varandra och den sistnämnda blir den mest dominerande. Något som få mig att dra mig till minnes av mina år i mellanstadiet då böcker blev introducerat till mig för första gången. Det slutade med att jag under mina tre år där läste slut de flesta av böckerna och blev förtrogen med biblitekarien som hjälpte mig i mitt eviga sökande. Det jag minns ifrån den här tiden var alla människomöten som ägde rum, en benämningen som de flesta antagligen anser vara felaktiga för att jag inte träffade någon på "riktigt", jag läste om andras möten, så att den riktiga benämningen är att det jag var med om var mer imaginära möten som skedde inanför mitt pannben. Något som medför att jag nu funderar på om mina äventyr inom litteraturen som skedde i min barndom ringaktas i sin äventyr status. Något som jag isåfall inte kan förstå nu när jag med stor närvaro läste varje bok, vilket även medförde en viss frånvaro och distans till det som klassas som den riktiga verkligheten. Något som slutar i den där tankegången; Vilken verklighetsuppfattning ska uppfattas som den sanna; indivdens, samhällets eller det alternativet som rymmer en balansgång mellan de två första?
Anledningen är funnen. Här ska sovas!
Tror att det är filmen som är anledningen. Filmen som ta fram ett barn som befinner sig i två världar, den som klassas som verklig och den som anses vara fantasi, två världar som sedan omsluts av varandra och den sistnämnda blir den mest dominerande. Något som få mig att dra mig till minnes av mina år i mellanstadiet då böcker blev introducerat till mig för första gången. Det slutade med att jag under mina tre år där läste slut de flesta av böckerna och blev förtrogen med biblitekarien som hjälpte mig i mitt eviga sökande. Det jag minns ifrån den här tiden var alla människomöten som ägde rum, en benämningen som de flesta antagligen anser vara felaktiga för att jag inte träffade någon på "riktigt", jag läste om andras möten, så att den riktiga benämningen är att det jag var med om var mer imaginära möten som skedde inanför mitt pannben. Något som medför att jag nu funderar på om mina äventyr inom litteraturen som skedde i min barndom ringaktas i sin äventyr status. Något som jag isåfall inte kan förstå nu när jag med stor närvaro läste varje bok, vilket även medförde en viss frånvaro och distans till det som klassas som den riktiga verkligheten. Något som slutar i den där tankegången; Vilken verklighetsuppfattning ska uppfattas som den sanna; indivdens, samhällets eller det alternativet som rymmer en balansgång mellan de två första?
Anledningen är funnen. Här ska sovas!
