fan vad söt du är

Idéen painthunter skapades ur en massa anledningar, att jag vill göra något frivilligt kreativt som inte är skolrelaterat, att tanken att stalka folk för mig inte är helt främmande, att modebloggandet konceptet aldrig varit något som jag förstått mig på. Sedan att 365 saker som blev mitt personliga startskott. Slutresultatet blev painthunter. Så. En annan sorts kreativitet har startats på en annan address. Jag kommer antagligen spendera mestadels av min tid där.

Bloggen heter painthunter.

Jag gav en mössa till min äldre broders flickvän. I julklapp. En mössa som var tvungen att bytas ut av den enkla anledningen att det visade sig att hon visst hade en helt identiskt likadan, fast med en lite mindre grå färg, samt att en indiska lapp prydde i dens insida, och den mössan jag gav henne innehöll Lindex symbolen. Så. Det var bara att byta. Vilket ledde till att, av ren yrkesskada, när jag jämförde mössans fem första siffror som fanns på lindexlappen i mössan, och kvittot jag hade på varan, så såg jag att siffrorna dessvärre inte var identiska. Vilket antagligen i sin tur skulle leda till att jag skulle vara tvungen att härda ut i mellandagsrea-mardröms-köerna, för att sedan stå och argumentera med en kassöreska, som antagligen jobbade extra, som då behöver ringa en mer erfaren kassörerska för att mitt byte skulle gå igenom. Efter lite diskussion såklart, samt ett byte som säkerligen skulle resultera i ett presentkort, något som jag inte ansåg som en större vinst när min broders flickvän inte bruka, vad jag själv vet om, hänga på Lindex så pass ofta att något sådant var värt. Sedan att jag även blivit lite små fäst vid mössan spelade nog väldigt mycket in när jag bestämde mig för att behålla krabaten, och sedan köpa ett presentkort till henne i "hennes" butik Indiska.

Detta omhändertagna av den gråa mössan har nu slutat i ett annat skede. För där min mössa skulle legat, där ligger nu min storebrors flickväns mössa, snäppet mindre grå än min, med en Indiska etikett i. Så jag ringde min äldre bror. De letade hemma hos sig; den återfanns inte. Då kom de på att de hade åkt skridskor hos hans och min äldre syster i söndags, och att hans flickvän kan ha glömt mössan där. Så, jag ringde till min syster. Hon informerade mig, efter lite letande, att mössan inte fanns där. Så då misstänkte min mor och jag att min lillebrors flickvän kan av misstag ha fått med sig den hem till sig, nu när hon också varit här i helgen, samt var med och åkte skridskor hos min syster. Sedan får man komma ihåg att allt ständigt förändras, för nyligen, ganska nyss, ringde min äldre bror. De hade visst letat ännu mera och inte funnit något, när jag sedan sa att mössan inte var återfunnen hos vår äldre syster så hade han ett nytt alternativ. För hans flickvän hade inte använt sin mössa under skridskofärden; istället hade hon lindat den runt hennes systemkamera och lagt den i en kasse. En kassa som sedan äntrade mitt hems dörrar.  Mössan finns antagligen hemma hos oss, eller har åkt vidare till min lillebrors flickvän. Det var min äldre brors alternativ.

Så. Nu är jag helt säker, trots att jag städat mitt rum alldeles nyligen, att mössan säkerligen ligger underst i min klädhög framför mitt sminkbord av ren logiska skäl. För det mest otippade stället som mössan skulle finnas på i nuläget är på mitt rum. Där borde den då alltså vara. Så snart blir det mössletande på andra våningen.