i en värld av färger är jag snöglänsande vitt
"Varje gång han tog en promenad kände han det som om han ginge ifrån sig själv, och genom att överlämna sig åt gatornas rörelse, genom att reducera sig själv till ett iakttagande öga, kom han undan kravet att tänka, vilket mer än någonting annat gav honom ett slags ro, en välgörande inre tomhet. Världen fanns utanför honom, omkring honom, framför honom, och den hastighet med vilken den hela tiden förändrades gjorde det omöjligt för honom att uppehålla sig någon längre stund vid varje enskildhet. Det var rörelsen som var den viktiga, detta att sätta den ena foten framför den andra och liksom låta sig hänga på släp efter den egna kroppen."
- New York Trilogin, Paul Auster
Och,
varför promenerar du?
Visst är den makalös. Jag tror att jag ska ägna jullovet i bokväg åt Leviathan.
jag har bara läst det första tio sidorna. och dens skriftspråk förundrar mig väldigt mycket.
jag kommer nog också vilja läsa mer med auster efter det här.
snacka om man kan relatera till det där. helt underbart skrivet. otroligt målande, jag var verkligen där. haha, jag skriver också otroligt långa sms. det är inte meningen, det blri bara så... ibland är jag väldigt dålig på det :P sms är till för att vara långa.
