fan vad söt du är

Tre veckor av bara måsten, måsten och åter måsten. Tror inte att jag har hunnit att ANDAS förrän nu. Allt beror helt på att det har varit mycket i skolan och mycket i mitt liv vid sidan om skolan dessa tre veckor. Mycket allt. Så jag har varit tvungen att välja bort min träning för att jag ska hinna med alla de prov, inlämningar, läxor som skolan öser över mig nu som brukligt är innan ett annalkande lov. Så jag har valt bort nästan alla de stunder som jag brukar ha för mig själv då jag brukar andas in lite lugn i mitt huvud mot att fylla alla de helgerna med att träffa nån vän. Anledningen till det valet är att när så mycket kaos cirkulerar runt en så går det inte att få något lugn, det enda man tänker på alla ens måsten. Det enda sättet att tvätta bort dem är att ha en vän att sitta le, prata och skratta bort tiden med. Jag har nu ännu en fullspäckad helg med händelser och minnen att le åt i massor bakom mig.

Framför mig har nu mitt höstlov tagit sin start. Jag var ute och sprang i regnet igår - wounderscchönt. Jag fortsatte min läsning The deathly hallows efter ett gigantiskt uppehåll - avkopplande. Jag lyssnar på Bob Dylan och tänker på hur förskräckta, hatad och störd stämplad jag blev i lördags av Liz killpolare när jag drog igång oi bandet Royal Stakeout på festen. Jag gjorde det delvis för att se om något hade förändrats, nu när det var ett tag sen vi gick på samma låg-, mellan- eller högstadium. Men allt var visst oförändrat. Det var nog bara den lilla detaljen att nu för tiden sticker min klädstil inte fullt lika mycket i ögonen som min musiksmak och pratsamhet. Jag led inte alls för det. Kan bara konstatera en sak efter denna kvällen. Liz du är verkligen ascool som tar allt med ett sådant lugn och bara skrattar åt mig då andra skulle skämts för mig - du är verkligen en klass för sig. 

Don´t think twice, it´s all right - bob dylan - the freewheelin´ bob dylan 1963 
Don´t think twice, it´s all right - mike ness - cheating at solitaire 1999
Don´t think twice - pitbullfarm - pitbullfarm 2002
Charmigt eller vad?

Linus kom just nedspringande med en fågel som hade kommit inflygandes in i hans rum. Det är inte särskilt oväntat att en fågel hamnade i just hans rum av alla de rum i vårt hus nu när Linus är den personen som har ett fönster öppet året runt i sitt rum. Han har det verkligen alltid öppet, som en vinterdag förra året då han kom nyvaket yrvaket ner till köket  och sa "jag vaknade av att det snöade på mig". Jag trodde faktiskt att det skulle få honom att börja stänga sitt fönster, men icke så nicke, det är fortfarande öppet och den lilla fåglen hittade dit. En liten fågel som var jätte artig och inte fög iväg förrän jag fick ett någorlunda fint kort. Jag vet Tuldis du är väldigt anti fåglar, men du kan väl inte neka att de är väldigt fint färgsatta? 

Drömde att jag köpte te på kvantum eller ica inatt. Alltså att hon i kassan började fixa med varmvatten, lösvikts te och mugg i kassan åt mig. Konstigt, men det kändes normalt då. Tror jag ska ha som mål idag att gå ut och gå en sväng, sen komma hem dricka lite te, kanske baka scones. Bara för att uppnå en mysfaktor och inte för att jag ska hålla mig vaken för en kväll full med inlämningar och prov. Kanske lägga till lite ljuslyktor också när man ändå är i farten. 

Min andning var en dimma som existerade bara några få korta sekunder innan den löstes upp, precis som mina tankar. Skönt att det inte har blivit bitande kalla nätter än. Lättare att gå om man kan andas.   

Har panik hänt mycket på kort tid. När jag minns tillbaka är jag lite små förundrad över att det enbart var två dagar sen och inte en månad som har flytit förbi istället. Jag hann så mycket. Senfikandes plus middags ätande med lite vänner som blev en behaglig start på mitt sista höstlov . En broder som borde få en eloge för att han stod ut med alla mina "gör så, sitt så" osv när jag försökte få lite fina kort till mitt projektarbete (bilden i inlägget är en av bilderna). Liz som drog mig till en inflyttningsfest och Sahara Hotnights, det kändes som äventyr om något när vi stod där utanför hennes hus och väntade på vår skjuts till Ljungby.

Ingen panik, allt på en gång. 

Att åtta leende radar tar en hel natt att få styr på? När jag vaknade imorse borde egentligen min kropp berätta för mig att jag inte borde orka den annalkande skoldagen. Men istället sjöng mitt huvud för mig, det var precis som om jag tagit alla de droger som jag aldrig ha prövat och klättrat högs upp på höghuset av välbefinnande. 

Vände vid tröskeln och sprang hoppfullt i två bemärkelser till min brevlåda för att med fiska upp paketet med Navid Modiris diktsamlingen. Efter det blev jag blev placerad i mitten av vår soffa under en kvällsmaten där mina bröder och deras flickvänner satte sig bredvid mig på ömsom sida. Jag kände att det till slut blev lite för mysigt för min smak, helst också när jag började få skämtsamma erbjudande om att mysa loss med alla fyra om jag kände mig ensammen. Jag tackade artigt nej och visade med ett vuxen attityd att jag faktiskt inte bryr mig om deras kel och lek fasoner som sker mitt framför mina ögon. Alltså, jag räckte ut tungan i ren protest och segergest. Sen gick jag och ringde den jag brukar ringa till när jag vill berätta om min senaste traumatiska händelse i mitt liv. Jag knappade in numret till en Malin.

Satt och hyperventilerade på min stol i klassrummet. Tänk att man kan andas in så många gånger och glömma att andas ut? Jag brukar inte vara så här nervös för muntlig redovisning. Är det idag för att ämnet jag ska tala om är stamning. Fallet är så att jag är en av dessa stammare, så nu när jag ska redovisa om ämnet så kommer mina åhörare lyssna ännu mera efter min stamning. Hyperventilera var det. Bad min lärare att få börja, det är bäst så. Så inte allt bara hinner spricka invändigt innan det kommer ut. Men det funkade, allt hann explodera ut i rätt mynning. Min mun. De jag träffade var mina åhörare. 

Jag stammade men inte särskilt märkbart och med min öppningsreplik "Vad är det för fel på dig egentligen" på overhead (något som min kusin Axel på sex år frågade mig för ett år sen) fick mina åhörare att tappa fotfästet lite. Ingen förväntade sig en sådan inledning, vilket gjorde att de tappade fokusen på mig och jag kände det tryggare att prata. Den lilla mini diskussionen som var efteråt var väldigt intressant. Kom fram att de flesta inte tyckte att min stamning var så grov. Ronja sa som vanligt något väldigt finurligt smartigt smart. Att man typ efter ett tag börjar kontrollerar sin stamning så pass mycket att de mesta hamnar på insidan när man stammat länge (=inre stamning. Inre stamning är de knep som stammare använder sig för att förhindra att man stammar). Att man själv som person som stammar kan uppfatta att man har stora problem som omgivningen inte uppfattar för att man har riktat sin stamning inåt i sitt försök att få kontroll över den. Att Malin, Karin och Ida sa efteråt att min redovisning där jag satt helt utpumpad på min stol av alla nervösa ångest känslor jag haft innan och under redovisningen var komplimanger över att jag hade gjort bra ifrån mig. Kunde inte annat än le, orkar inget mer, mitt psyke sa ifrån. Hade just lyckats kontrollera mina händer ifrån den ständiga vibrerade känslan som infinner sig innan tillståndet skakning. Jag gjorde det, jag vågade, jag vann över mig själv. Att det blev så stor psykisk påfrestning berodde nog på att jag blottade så mycket av mig själv under min redovisning. Jag brukar inte vara sån i vanliga fall.
 
Men min planerade fredag härifrån är att ta sig till Esther, fira hennes arton årsdag med middag, sen blir det krogen. Tjihoo, måste nog upp och vila en stund innan kvällens strapatser kör igång. Haau! 


Bara för att jag tycker så mycket om Salvador Dali - Premonition of Civil War.