ge skenet av lugn när du står brinnandes och ler
"Emmy gör så sen på catwalken!!" jag vet inte hur många gånger jag fick höra det av mina vänner. Förklarningen till vad det jag skulle göra var: under alla de tre modevisningar vi hade under dagen stod jag alltid och drog upp min kjol i väntade på att få gå den sista gången på scenen och visa upp mina kläder. Det var något som bara hände av sig själv som jag inte tänkte på, men det verkade som om andra tänkte på det. Konstigt. Så innan den sista gången vi skulle ut och möta publiken så ansåg jag att det inte var mer än rätt att ta ett kort när jag posade så, och allas favorit Susse var inte sen att hänga på (se kortet). Lite bakgrundsfakta är att igår torsdag när allt detta skedde var det modevisning. Då fick alla de som går min gymnasielinje hantverk mode/kläder visa upp sina kreaktioner genom en anordnad modevising. Man kunde antingen vara modell för de själv eller så kunde man be någon annan gå med ens plagg.
Idag fredag kom jag till skolan i det skicket som om jag hade varit ute på fest dagen innan och supit skallen av mig och inte funnit mitt kära huvud igen. Ett liknande skick som alla mina klasskompisar som hade lyckadts ta sig till skolan också var i. Det verkade som om den känsla som jag och mina vänner hade förmedlades ganska bra till våran omgivning. För våran lärare informerade oss efter maten att vi fick sluta tidigare för våran excellenta prestation dagen innan. Så redan vid klockan ett, tre timmar innan den tid vi brukar sluta så fick vi gå hem. Jag trodde först att jag skulle få svårt att ta mig hem men min vän Ronja som nyss tagit körkort erbjöd sig att skjussa hem mig. Så nu kan jag stolt säga att jag är den tredje som har åkt med Ronja. Ha! Mina vänner slå det om ni kan, jag och Ronja håller på att bli sååå tajta igen (Emmy visar med fingrarna som hon brukar göra).
"du måste inse verkligheten, innan du kan förändra någonting" -perkele
Är lite små stolt idag har jag äntligen tagit tag i en del av mitt liv. Första gången så var jag ute och övningskörde med min far. En far som säger cool lugnt hur man växlar, backar och svänger. Både han och jag var förvånade över hur bra det gick för oss. I enkelhet kan man säga att rädslan grundas i att jag och min far tänker väldigt annorlunda och jag blir irretrad när jag ställer min fråga och han tänker i sitt sakta tempo. Till alur börjar han förklara för mig något som jag redan förstått och skippar det jag egentligen vill veta. Detta resulterar att jag blir irreterad. Och om man är vid sina sinnes fulla bruk så är man rädd för en irretrad Emmy. Men men, körningen gick bra och imorgon blir det övningskörning igen, förutom min far som följeslagare blir min andra vän musiken för att den har en sådan lugnande effekt på mig. Det kan kanske behövas.
Titta på: Min bilddagbok, finns lite bilder upplagda ifrån modevisningen. http://lint.bilddagboken.se/
Läs: Det är en lätt förklaringen om de olika punkgenrerna. Dem beskriver dem olika genrerna som om dräggpunkare, emopunkare, straight edge punkare är en egen speciell art. Ungefär som att läsa i en biologibok om djur,helst emopunk förklaringen. http://www.darling.se/nr16/punkguide/
Lyssna på: Det senaste som har ramlat in på min iPod är Kungers. Funderar på vad jag ska döpa min nya iPod till. Lurken som jag lämnade in gick inte att laga så jag fick en sprillans ny. Tufft är vad det är. http://myspace.com/kungers
emotion emotion emotion emotion emotion och åter emotion
Matat mitt huvud med faktumet att sömn vore det mest naturliga skedet för min kropp just nu. Som så många andra gånger går inte budskapet ut och min kropp sömnvägrar. Ingen omkoppling sker kompis. Sådana här tillfällen undrar jag varför inte även jag fick den där typiska "svenssondygnsrytmen" då man somnar samma sekund som lampan släcks. Att vara en av dem personerna som tittar med oförstående ögon på alla som berättar om sina sömnsvårigheter. Helt enkelt att för en gång skull vara den personen som äger det ögonparet med blicken som ställer den outtalade frågan "hur kan du vara så pigg idag när du inte har sovit ordentligt ?". Jag har börjat fundera på om jag är någon slags superhjälte som har ett dolt "sovföråd" som jag kan plocka sömn ifrån när det saknas sömn i mitt liv.Det värsta vore om jag var superhjälte och inte visste om det. För tänk då har jag gått miste om alla tajta triåkerna och chansen till att komma på ett klämtjäckt superhjälte namn åt mig!Innan jag tog mig ner hit låg jag i min säng och blickade uppåt på alla mina små citat lappar. En vän kom hem till mig för ett tag sen och upptäckte min bjälke och mitt tak som var fullt av kopiorna av andra personers tankar som jag har präntat ner på nytt papper. Hon bara suckade och sa att det kanske var en bidragande förklaring till att jag inte sov som jag borde göra. Jag bara log mot henne och förblev tyst, för jag har aldrig sett det hela på det sättet. För mig har alla orden blivit en slags trygghet. Olika citat ifrån böcker, filmer, låttexter, personer m.m. som får mig att minnas vad jag gjorde just den dagen när den fästes på min bjälk och vilka tankar som rörde sig i mitt huvud.
Läs: Montecore en unik tiger av Jonas Kehmiri. En underbar bok, jag vet inte varför men jag kan fastna i en bok bara för att skriftspråket är så vackert. Det blir en sådan tillfredställelse att läsa något sådant som är så skickligt och så uttänkt. Det var precis som när jag läste Kafka för ett tag sen, jag verkligen bara försvann bland alla orden och började tänka ungefär som Kafka formulerade sig i boken.
"Vad är väl språk om inte dyrkar lås till dem nycklars dörrar där olika människors själar bor (eller vilar)?" -Montecore en unik tiger, Kehmiri
Lyssna på: Om du är på seg humör lyssna på Harvey Danger. Så här på morgonkvisten blev det mitt val. http://www.myspace.com/hdanger
Lyssna på: Om du är på lite mer vågat humör och vill höra lite skrammel lyssna på det här bandet: raised fist. http://www.myspace.com/raisedfist
han vidrörde sin tvåhalsade gitarr med stråken
Han vidrörde sin tvåhalsade gitarr med stråken. Han hette Jimmy Page. Jag satt helt förundrad i soffan över den intensitet som kunde förmedlas bara med en gammal live inspelning. Med mig i soffan satt även min vän och hennes två vänner. Jag var nyss fyllda sexton. Inte särskilt gammal enligt mina mått, för på den här tiden så andades och svalde jag musik endast. Jag hade inte kommit till det slutliga stadiet då man prata om musik med en fanatisk glöd i ens blick. Jag tror nog att jag blev hyfsat missförstådd den kvällen. Jag var tyst. Min tystnad berodde inte på att jag hade tråkigt, nejnej. Min tystnad berodde på att jag inte hade någon särskilt stor vetskap om musik vid den tidpunkten i mitt liv.>>Du har rätt, men jag har ännu läst och tänkt för lite för att kunna verlägga dig.<< -Doktor Glas Hjalmar Söderbeg
Denna situationen är knappst likadan som den i Doktor Glas men den passar ändå i sammangaget, för jag hade både läst och tänkt för lite för att kunna föra nån talan den kvällen. Tv:n surrade behagligt i bakgrunden med Jimmy Page och mitt te hade just tagit slut. De två killarna snackade lite allmänt om musik och jag kände där jag satt en viss frustration att jag inget visste. Men att lyssna var nästan, men bara nästan lika tillfredställande som det skulle vara att vara med i musiksnacket. Nämnde jag förresten att en av killarna hade en gitarr?
På bilden:
Tim Armstrong - >>I was an atheist, You wore the crucifix, We put our differences to the side<< -otherside, jag tycker om den. Den är vacker. Han har varit med och producerat den klockrena skivan ?and out comes the wolves? med Rancid. Han var även med i underground bandet Opiv som släppte samlingsskivan "Energy". "Energy" som är kaos i massor med tänkande texter.
Jimmy Page - Jag dyrkar verkligen den första gången jag såg honom då han spelade med stråke på en tvåhalsad gitarr. För det första: jag har aldrig tänkt på att det kan finnas en tvåhalsad gitarr, för det andra: jag har aldrig tänkt på möjligheten att spela med stråke på en sådan och för det tredje: jag hade aldrig föreställt mig att nån kan vara så grym på gitarr.
Bob Dylan - Jag vet inte men så fort jag sätter på albumet "Desire" (som jag hittills tycker är det bästa) så infinner sig ett lugn i mig och jag går bara runt och ler. Den känslan borde all musik ge en. Tycker även om Bob Dylans avslappnade stil, helst när han var runt tjugo. Det var som om hans själ inte bara skimrade inuti honom utan även sken igenom på utsidan.
>>Preacher was a talkin' there's a sermon he gave,
He said every man's conscience is vile and depraved,
You cannot depend on it to be your guide
When it's you who must keep it satisfied.<<
Navid Modiri - Underbara levande musik och texter. Dem enda begränsningar som sätts här är dem som Navid Modiri & hans Gudar sätter. Och för mig så verkar det som om dem har blundat för allt som kallas begränsningar. Allt det som jag har sett och hört hittills som kommer ifrån Navid Modiris huvud är ett mästerverk i sig själv. >>varför inte bara hälla lite socker på<<
Pete Doherty - Att även jag har fastnat för detta lilla trollet beror nog på att hans sångröst påminner mig mycket om dem hesa punkrockas rösterna som gjorde att jag började tycka om musik överhuvudtaget. Babyshambles "down in albion" levererar verkligen skön behaglig musik. Det är synd med Pete Doherty att han blir mest uppmärksammad för sitt knarkmissbruk när han är en sådan skicklig musiker. Fast.. jag kanske borde egentligen egentligen tacka media som har blåst upp det så mycket. För vem vet jag kanske inte ens skulle ha hört talas om dem?
Marilyn Manson - En favorit som håller i sig länge. Många av hans låtar har faktiskt tanke bakom och musiken är brutalt skön i många fall. Jag fick upp ögonen för Marilyn Manson första gången när jag såg dokumentärfilmen Bowling for Columbine den sommaren jag fyllde sexton. Jag var så förvånad över att han hade så vettiga åsikter. Ibland undrar jag varför inte musik är det fenomen som styr vår värld.
are you ready to be liberated, i got freedom and my youth
"Antin- gen var du jätte glad eller väldigt
arg.. för det mesta var du glad" Den beskrivn-ingen av mig som liten har jag fått höra många gånger
ifrån min mor. Så idag var inget und- antag när jag visade min mor detta kortet där hon, jag och en vän till familjen står i en stuga som vi har hyrt på Öland för flera sommrar sen. Öland som fortfarande är ett ställe där jag spenderar mina sommar på de underbara stränderna. Tyvär så har jag blivit lite äldre sen det här kortet togs så jag jobbar även under sommar månaderna, inte sol, lek och sandkrig som det förra självklara upplägget var för en lyckad sommar.
När min tortyr rapport dalade ner framför mig så var jag nyfiken på vad för sorts kommentarer jag hade fått av min lärare den här gången. Jag kunde inte annat än att sitta där och le när jag såg att hon bland annat hade kommenterat en del av min text med citatet som kommer hamna under detta stycket. Att jag log var för att jag är ett litet citat freak som älskar att citera saker jag hört eller läst. Det hjälper mig att komma ihåg händelser eller så får de en bara att tänka efter lite extra några sekunder.
"Det största problemet är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad" -Martin Luther King
När jag tittar på kortet kan jag inte annat än undra varför jag ser så glad ut där jag står i mitten. Kanske var det den dagen då en svala flög in i stugan och vi gick på sval jakt med håv och allt. Eller kanske det var den dagen då det var dags för lite pilkastnings tävlning med mina syskon? Eller vem vet det kanske var en av alla dem dagarna som jag manglade min överkörda anka Anki på övervåningen i stugan? Påhittighet är ett av ettt barns främsta egenskaper. Tänk vad lockande det skulle vara att sätta ett barn vid makten. Vem vet vi kanske skulle få det bättre? En sak är i alla fall säkert, frågor som inte tas upp idag om vårt samhälle skulle det defenitivt bli fokus på. Jag skulle defenitivt skaffa en gamal mangel hemma om jag fick makten när jag var liten. Jo förresten, jag kanske borde berätta att inga djur blev skadade under dem åren vår familj bodde i den stugan. Det enda som hände med Anki var att hon efter några omgångar uppfyllde det krav som finns i vårat samhälle. Anki blev super slimmad, smalare anka har ingen sett! Eller platt kanske var rätta ordet? Men ni ska i alla fall veta mina vänner att jag må ha manglat Anki många gånger men som tur var gick hennes svarta plastögon aldrig sönder. En sak som jag fortfarande är förundrad över än idag.
Lyssna på: Håller fortfarande på med mitt försök att acceptera sångerskor, så L7 är mitt nästa band jag lyssnar på för att avvänja mina öronen ifrån det ständiga skrålet ifrån pojkarna som låter som alkohol och kokain missbrukar. Så jag håller på att försöka lägg i lite mixning nu, men jag kan inte fullborda min plan förrän min iPod Lurken är tillbaka. http://www.purevolume.com/l7
Se: Bowling for Columbine. Jag har äntligen lyckats efter ett års övertalning och manipulation fått en lärare att inse hur allmänbildande just den filmen är, så idag började vi sen den. Och tror det eller ej men det var bara jag som hade sett den innan? Jag trodde att det var en dokumentär film som de flesta har sett men icke så nicke, så att jag ha den som tips beror inte på att jag är jätte dryg och smått efterbliven. Nejnej! jag är bara orolig för att ni mina vänner har missat denna allvarliga och humoristiska dokumentären av Michael Moore. http://www.labyrint.nu/text.asp?id=2454
Oh, is this woman a human or Marie Antoinette?
Ibland. Eller ofta, förstår jag inte att alla de ord som jag fäster på dataskärmen kommer ursprungligen ifrån mitt huvud. Ibland. Eller ofta, så tror jag att det är någon annan som har besökt mitt huvud i brist på annat att göra och fyller det med andra tankar. För ibland verkar de ord som mina fingrar frambringar på tangentbordet vara mycket smartare än vad jag egentligen är. Eller så låter orden på skärmen lika bisarra och överdrivna som vissa ordsammansättningar kan göra när de slungas ut mot en folkmassa. Ibland. Eller ofta, när jag sitter still för länge känns det som om alla mina tankar och funderingar har smitit ut bakvägen ifrån min kropp som sitter stelt kvar och bara finns till allmänbeskådning. Ibland. Elller ofta, tycker jag att detta är en skön känsla. Men ta det lugnt mina vänner, alla Emmy delar brukar på någorlunda sätt lyckas hitta tillbaka till mig och göra mig lika okomplett som jag var ifrån början.
Mysteriet är löst
Nu över till mer posetiva tankar. Tack vare Tove har jag äntligen kommit fram till att det teet jag fick av Malin i julklapp var kanelte (jag vet jag borde ha känt det med en gång men jag tycker egentligen egentligen inte om kanel så jag hade redan innan blockat det alternativet). Så nyligen satt jag här och firat min seger med en kopp kanelte. Min mor säger att jag är fem månader efter, för att kanelte är ett julte. Min motreplik är att vem vet jag kanske är sju månader för tidig och julen nalkas snart vi våran dörr. En kommentar som min mor inte uppskattade alls. Men strunt i det och skål Tove!
siktar över fem
Förstår inte hur jag lyckas. Jag har ännu en gång deletat en hel dag. Har fått frågan om och om idag om hur min dag har varit. Varje gång har jag suttit koncentrerad till max för att lyckas komma ihåg något men misslyckats. Jag blir frustrerad för jag vet vad detta innebär i min Emmyvärld. Denna dagen har inte varit något utöver det vanliga. Varken sämre eller bättre, en femma på en tiopoängsskala. En femma som knappast räcker för mig. Jag vill nå högre. En apati nivå som jag vill ifrån snarast. Så imorgon är det en ny dag och det sägs att det innebär även nya möjligheter. Så mitt mål imorgon är att få känna lite sprattel i benen eller bara lite hälsosamt skrattkramp i magen. Enkla krav när man har en sådan underbar människor ifrån olika håll som uppmuntrar en att ta med sig skratt och leenden i massor när man möter dem under dagens lopp.
Lyssna på: The Distillers, ett hyffsat gamalt punkband. Och tro det eller ej men det är en kvinnlig sångare (sångerska?).. Jag kände att jag måste försöka lägga mit hat gentemot kvinnliga sångare (sångerskor?) åt sidan för att bli mer öppen till ny musik. Min släkting gav mig tipset att börja lyssna på The Distillers för det lät inte så socker sött. Och tro det eller ej men jag tycker verkligen om bandet nu OCH hennes röst. http://www.purevolume.com/distillers
jag har en hand, har en bomb, har en dröm, har ett skäl.
"Jag är här för Tove" det var det jag och Raffa sa hela lördagskvällen när vi både hade tagit oss till Emmaboda endast för att en flicka vid namn Tove skulle fira sin arton årsdag genom att titta på musikattraktion Kristian Anttila på kvällen med sina vänner. Den som äger den klockrent snygga bandspelaren är en kille vid namn Torsten. Torsten som Hvegis ropade till sig enbart för hon vara ute efter hans musik. Men det visade sig att Torsten var en skön typ han också utan bandspelaren. En person som när han färgar håret berättade han att han gör det grundligt. Han färgar allt hår. Ja mina vänner jag menar det verkligen. ALLT. Jag tycker även att det är värt att nämna den smarta anordningen han har för att sätta in bandet i bandspelaren. Smart Torsten. Smart.
"Sitter ni här fortfarande?!" den kommentaren fick jag och Raffa av en kille som satt i inträdet för att vi vägrade flytta oss ifrån den vita bänken som var placerad mellan inträdet och spellokalen (detta är inte helt sant, jag och Raffa avancerade oss faktiskt och satte oss inne i spelrummet när Kristian Anttila entrade scenen, fast det var nog lika illa det för samma kille pekade på oss och skrattade när han såg oss sitta där istället). När vi fick den piken av kille kom Raffa på en supersmart idé. Om vi bytte plats då skulle dem som passerade inte känna igen oss. Vi gjorde ett tappert försök men det höll inte särskilt länge, nästan strax efteråt kom Malin förbigående och började prata med oss. Rackans ralf tänkte jag som tyckte att vi hade kommit på en sådan lysande lösning.
När jag, Raffa och Tove satt utomhus på marken kom det ett gäng med fulla killar och en av dem kom fram till mig och smekte min nacke. Samtidigt sa han "hon här var ju riktigt fin". Jag uppskattade inte alls denna uppmärksamheten. Visst det är inget fel att ge en komplimang och så, men att smeka min nacke det är verkligen att ta sig för stora friheter så jag svarade snabbt honom: "hon är även alldeles för fin för nån som dig".
Efter Anttila väntade kladdkakan hemma hos Tove som vi mumsade på. En kladdkaka jag har tänkt på hela kvällen. Jag tror att flertalet tjejer som jag träffade och såg idag drömde om en sak. Och det var ingen mindre än Kristian Anttila. Det enda som fanns i mitt huvud var något helt annat. En kladdkaka helt enkelt. Man kan säga slutligen att kladdkakan och mycket annat denna kvällen gjorde kvällen väldigt minnesvärd och jag hade väldigt trevligt Tove ska du veta. När fyller du arton nästa gång?
Bilder: Om du vill se lite fler bilder ifrån kvällen är det bara att gå in på http://lint.bilddagboken.se/
Lyssna på: Ja, jag vet jag har länkat innan men det är ett måste att länka hit igen nu när jag sett lilla pedofilsöta Anttila live. Paul Weller är den bästa av låtarna. http://www.myspace.com/kristiananttila
tänk var mycket lättare allt skulle vara om jag kunde detta
"Vad ska du baka för något?" ungefär så sa mormor efter min bror hade frågat henne hur man värmer upp gelantin. Min bror krossade alla hennes drömmar om att han skulle bli den perfekta barnbarnet när han svarade "nääh, det är till håret".
När jag kom hem idag sent som vanligt så satt min bror förväntasfullt vid datorn med sin nya frisyr. Jag blev väldigt paff när jag såg hur bra han passade i sin frisyr och sa det till honom på direkten hur bra den klädde honom. Sen efter att jag hade lyckats få det ur min mun så avbröt han mig med förväntansfull blick (man såg hur hela han hoppades att jag hade haft en bra dag så att jag skulle vara på gott humör så att han skulle få ja på den frågan han tänkte ställa), han frågade försiktigt "har du tid att sätta upp mitt hår i tuppkam idag?" . Kunde man annat än att säga ja när ett sådant glatt ansikte ställer sådana frågor som egentligen inte alls är mig till besvär? Nej det kunde jag inte. Så jag sprang upp på mitt rum bytte till myskläder för det kanske fanns risk för att gelantinet skulle dofta av sig och var efter klädombytet: FIT FOR FIGHT!
herregud, tänk var mycket lättare allt skulle vara om jag kunde detta
I början gick jag osäkert tillväga och var väldigt skeptiskt att kammen skulle stå upp, men tänk gelantinet fungerade. Detta tuppkamsfixandet var både första gången för mig och min bror. Efter utrop ifrån min sida som "ojsan!", "herregud, tänk var mycket lättare det skulle vara om man kunde detta", "blunda linus BLUNDA" så blev vi klara och resultatet blev faktiskt riktigt bra. Om man vill se mer bilder på mitt kämpande med linus hår är det bara att gå in på min bdb http://lint.bilddagboken.se/ nionde maj.
En liten inomparantes är att jag inte har något att göra med min brors plötsliga stilförändring. Det enda jag har gjort är att spela punkmusik dag ut och dag in i några år och mixa det med att vara lyrisk så fort musik kommer på tal... Okej, jag kanske har lite med det att göra men i så fall var det helt omedvetet. Funderar faktiskt på att medvetet försöka få honom att tycka om SKA, vore synd om han snöar in på en musikstil. Lite trumpeter och grejer har knappast gjort världen sämmre, snarare bättre med allt glatt plingplong.
solsken i min blick
Jag har haft en riktigt trevlig dag, har bara gått runt och varit glad utan någon speciell anledning. När jag hoppade på bussen så var Sara där. Vi satt där och var dem personerna som man brukar störa sig på när man själv åker buss. Dem personerna som pratar för högt, skrattar för högt och ler för mycket. Jag är gärna lite för mycket. Varför inte? Bättre det än att vara för lite. För hela min uppväxt har jag fått inpräntat: "bättre för mycket än för lite". Fast jag vet inte.. det kanske bara gällde när man lagar mat? Får nog ta och fråga min mor.
Lyssna på: Save Ferris, jag försöker ta bort min hatstämpel mot kvinnliga sångare (eller sångerskor). Köpte denna skivan på vinst och förlust när jag var i gbg, kom ihåg att en musikvän nämnde dem för ett år sen eller så när vi snackade om SKA. http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=92282843
Lyssna på: Space Cadets, åt rockabilly hållet. Skön musik eller vad? http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=9366018
Lyssna på: The Cramps, kunde bara hitta en video tyvär. The Cramps är ett måste för mig som har börjat bli ett The Gun Club fan. http://www.youtube.com/watch?v=iCQ4QLFl01g&mode=related&search
and i live in Far Far Away land, with nothing who can pop my bubble
Jag kände mig lite som en sjuåring som skulle på barnkalas idag, vilket berodde helt och hållet på de kläderna jag hade valt för dagen. Vilket som även kan noteras att jag trivdes extremt bra i. Jag fick några komplimanger om kläningen jag hade, men min lillebror slår verkligen allt. Han bara stirrade på mig när han såg mig. Skrattade. Och sa "vad har du gjort?". Är det inte härligt med riktigt rå ärlighet. Vad är det man säger "ifrån barn och idioter får man höra sanningen", och Linus vill nog gärna vara "vuxen" nu förtiden så då faller han i den andra kategorin.
>>i don't like to be told how to dress by you
i don't want to be told how to behave
i jus twant to be me, with everyhing it means
good and bad!<< -emotional abuse, HorrorPops
"Här får du" (han ger mig garanti papprerna), det var det sista orden som yttrades efter han tog min Lurken ifrån mig. När jag gick ut ur affären fick jag verkligen ångest. Jag ville vända. Jag ville ha tillbaka honom (alltså Lurken mina kamrater inte försäljaren). Kände mig verkligen jätte tragiskt för så som jag kände mig med min splittring mellan mig och Lurken så brukar man framställa avsked i gamla filmer (ni vet hur de använder onödigt mycket kroppsspråk, har dramatisk musik, två personer som är helt förstörda för att dem aldrig ska se varandra igen och sen så kastar dem lystna blickar till varandra). Jag funderar att ha en nedräkning tills Lurken kommer hem igen ifrån iPod-sjukhuset. Undra om det fortfarande kallas nedräkning när man börjar räkna ifrån ett och uppåt? För jag kan inte precis ha nedräkning neråt för jag vet inte vilken dag jag får tillbaka honom. Vill bara ha honom här hos mig igen, det är det enda. Och jag vill verkligen tacka Tilda, du är underbart bäst som lånar ut din mp3 till mig medan jag väntar på min Lurken. Så Tilda det är synd att du inte ser mig nu men jag sitter här hemma och gör vågen till din ära.
Undra varför det alltid ska vara så att när man äntligen har bestämt sig för något så är beslutet för sent fattat. Att man har dragit ut på det för länge så svaret som man äntligen är beredd på att ge inte längre är intressant att höra. Spela roll, jag ser det ganska komiskt som det har blivit nu. Tar det hela med lugn. Lutar mig tillbaka och sitter och funderar ut en smart födelsedagspresent istället för att fundera på allt annat. Lugnt. Trivsamt.
Konst: Roman Dirge, den fantastiska serietecknare som ritar Lenore! Om ni inte vet vem Lenore är så är det hon som finns med på bilden i mitt inlägg. Serierna är väldigt brutala och elaka, men jag vet inte jag dras till dem ändå. Om ni vill testa vad ni tycker om henne så brukar hon finnas med i Nemi tidningarna. Lenore som jag fortfarande förknippar med min vän Malin för att hon heter Elinor i andra namn. Är väldigt glad att Malin förstår att ta det som en komplimang att förknippas med Lenore. Jag tycker om Lenore, kanske inte lika mycket som Lurken, men jag tycker fortfarande om henne väldigt mycket. http://www.spookyland.com/
"Den som inte dansar finns inte!" -navid modiri 4/5-07
"Varför är det så många siffror hela tiden?" ungefär så sa Tove och Sara efter Navid Modiri & Gudarnas uppträdande på världskultur- museet i gbg. Jag var helt tom i mitt huvud för att ens kunna svara. Jag var fortfarande i extas. För det var så grymt de jag nyss hade upplevt. NM&G som förmedlade sådan energi under hela uppträdandet och en publik som var helt underbar med otroligt gensvar! Kände endorfinerna fortsätta rusade igenom min kropp trots att spelningen var slut, det är bara at inse, musiken verkligen är min drog. När jag stod där så försökte jag frebrilt radar upp alla ögonblick och toner som denna timmen har innehållit i mitt huvud. Var så rädd för att dem skulle försvinna bort ifrån mig så när allt var ihopbuntat tryckte jag på save as så att dem aldrig skulle försvinna ifrån mig. (save as? Jag har nog spelat för mycket Age Of Empires när jag var liten, eller så har jag lyssnat för mycket på Hisingen luktar gräs). kom och dansa med oss Navid
Det var helt underbart att publiken lyckades få tillbaka NM&G in på scenen tre gånger. Det mest klockrena var den sista då det kom in först tre personer ur bandet som spelade introt till "kom och dansa med oss". Vi förväntade oss inte riktigt att det skulle bli något mera, vem vet dem som kom in kanske bara skulle plocka ihop instrumenten? Men publiken började nynna med i låten och när vi sjunger raden "kom och dansa med oss Navid" så kommer Navid insmygande på scenen och avslutar låten. Så mycket glädje så mycket kärlek. Tänk att så få människor kan sprida så mycket glädje till andra människor bara genom att göra något som dem älskar att göra, och genom det får oss att älska att bara finnas där som åhörare. Som Navid ofta sa, kärlek. Kärlek. Det var verkligen den känslan.
pojken som svänger med håret
Jag bugar, bockar och skriver hyllnings tal till dig Fedja för att du förde mig till NM&G. Jag funderar även starkt på att jag gjorde helt fel i ett tidigare inlägg då jag funderade på att göra Navid till min andra profet (som alla vet så har Di Leva länge varit den enda, Di Leva som har ett sådant fritt tänkande till att alla människor borde använde kjol oavsett kön. Härlig kille det). Självklart borde jag istället ha valt pojken som svänger med håret precis som i Wella reklamen! Även om man är allsmäktig kan man göra misstag, så jag måste undersöka nu om detta problemet kan åtgärdas snarast. Emmyismen försöker fortfarande att erövra världen.
"Låt oss ta det här på ett språk som alla kan begripa
det är något med dina höftben som vill få mig att skrika
Hur de går hur de rör sig du måste vara satan
du syntes mindre utanför mitt synfält kan du snälla gå tillbaka
Lås in dina ögon de är för stora för sitt eget bästa
Lås in din mun tills den slutat vara så mycket läppar
Lås in dina smilgropar de är bara för mycket
Lås in ditt skratt och ditt leende och bara släng bort nyckeln"
Lyckades filma hela den låten med min kamera. Emmy ler förnöjt.
Som ni vet så händer det alltid något magiskt vid tolvslaget
En oförglömligt dygn som en Tove och en Sara fulländade så att det blev utnyttjat maximalt på alla sätt och vis. Mina två trogna färdkamrater som följde med till världskulturmuseet fast de var väldigt skeptiska till om det jag snackade om verkligen existerande. En 20h festival där frukost ingick i priset, det lät nog lite för udda i deras öron. Men sen slog klockan tolv då NM&G vandrade in på scenen så var all misstro borta och dem skulle få höra på NM&G första gången i deras liv. Som ni vet så händer det alltid något magiskt vid tolvslaget, denna kvällen var inget undantag mina vänner.
kasta glitter i mina ögon
Nu ska jag studsa härifrån med hela min kropp som skriker efter mer Navid Modiri & Gudarna eller snarare musik som berör. Känner att efter en lång kall vinter så var det här precis det jag behövde. Komma ifrån mitt vardagslunk, ta mig tid och se vad som finns framför mig nu. En sommar som jag hoppas ska fyllas med levande musik, vackra solnedgångar vid ett hav med trivsamt sällskap. Hänger du på? Har du lust att kasta lite glitter i mina ögon så kan jag placerar ett leende på dina läppar. Deal?
Valborg: randigtrutigtriktigträtt, tågfobi, bobdyrkan
ca kl 22.00
"En klassiker som luktar öl, det är väl inget negativt? Tänk bara på hur uppmuntrad nästa låntagare
kommer bli att läsa den!" ungefär så sa jag när jag, Lina, Lucas och Ninni satt på Cafe Corner och tittade på min lånade, blöta bok.
ca kl 15.15
Min dag började i Kalmar där jag träffade min Tove och hennes vänner Ulla och Hvegis. Jag kände med en gång när vi gick runt på stan att jag har kommit till en helt ny värld där endast prickigt, randigt och grälla färger existerade. En väldigt charmig värld där Ulla stod för soundtracket till våra liv med sin cd-spelare och vi resterande lyste bara upp den nya världens tillvaro med våran existens. En cd-spelare som Hvegis ständigt bytte låt på i hopp om att äntligen, ÄNTLIGEN hitta en låt hon kunde sjunga med till. Tove hittade sin park. Tove hittade sitt träd, Tove var lycklig. Emmy tog kort. Det jag kommer minnas är komplimangen jag fick ifrån Hvegis "Du har en skön dialekt", jag brukar alltid få höra att man inte hör vad jag säger. Så Hvegis du har placerat en glimt av hopp i mina ögon att man kanske till och med kan höra och förstå vad jag säger även om man inte är van vid mitt speedade prat tempo. Tove tog med mig på äventyr när vi tog tåget 19.06, jag som är ovan vid att åka tåg var lite nervös hela resan, men jag lyckades stappla mig hel och behållen ur tåget när det entrade Nybro station.
kl 20.30
"ja, ni skulle inte stått här om lyssnat på mig om ni hade hittat nån att hångla med" ungefär så sa Bob Hansson där han stod på scenen i Kristallen i Nybro. Jag hade lyckligt satt mig på golvet längst fram för att jag skulle se honom bättre (notera att jag ver den enda som satt alla andra stod). En väldigt bra plats. Men jag räknade inte med att det kunde få konsekvenser. Helt plötsligt under Bobs framträdande så började han titta på mig där jag satt och började vinka till mig. Jag var helt paff, för jag hade glömt bort och lyssna för jag hade bara blivit uppslukad av hans kroppspråk, så jag tittade bara på honom på honom. Ur allt mitt förvirrade kaos skriker min Liza "Men Emmy vinka tillbaka då!". Jag gjorde som Liza sa och töntvinkade tillbaka och andades lättat ut. Han läste Havreflarn förresten, eller sjöng... Kramade Liza och Lizette farväl när jag gick för att hinna med bussen till Kalmar och känner i alla mina vrår att jag måste se till att jag träffar dem snart igen. Måste verkligen skärpa mig nu så att det blir av.
ca kl 23.00
"Malin säg till henne att snacka långsamare, jag hör inte" jag och Fia har just kommit in i värmen i Malins Torstens hus och när jag började prata med Malin fick jag den kommentaren när jag öppnade min mun. Jag bara log till svar och sa "Om en timme eller så har du vant dig vid tempot och hör bättre". Fast hur meningsfullt var det att säga det, han hörde inte det heller. Sen när det var hemfärd var Malin och Torsten så underbart bäst att dem gick med mig och Fia till stationen. Torsten var lite motvillig men Malin har makten, hennes ord är lag och Torsten vill inte ta några konsekvenser smart som han är. Undra om det blev någon träning för dem idag som Malin ville?
kl 03.15
Jag var överlycklig när jag kom hem och äntligen kunde ta det underbara steget in i mitt hus och börja få tillbaka min kroppsvärme. Jag skickade sms till Ninni som hon hade bett mig göra innan vi sa hej då vid stationen, skickade även ett till min mormor som jag egentligen skulle sovit över hos men jag hade ångrat mig för jag cyklade hellre 4km och kom hem. Det var lite små kul när min mobil plingade till och det stod att jag hade fått ett sms och det var ifrån... mormor! Tänk vilken hårding mormor man har som är uppe till småtimmarna och skickar sms till sitt barnbarn medan den friska starka tonårs generationen som Ninni tillhör hade redan somnat sött i sin säng. Go mormor!
Lyssna på: Common Rider Jesse Michaels som är den forna frontmanen för opiv startade detta bandet för ett tag sen. Det var mycket funderingar på vad Jesse egentligen gjorde efter opiv:s splittring 89 han bara försvann. Vissa påstod att han hade blivit munk i Tibet, alltså man hade noll koll på honom. Sen så kom han tillbaka och började starta ett nytt band. Är för seg för att komma på något nytt och aktuellt band så jag bara ta nått gamalt och grått istället. http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=155118427
